Idag skulle jag ha varot hos Emily och tränat med Tubbe, men jag ställde in det.

 

Har känt mig lite småstressad ett tag nu... faktum är att jag tror inte att jag har slappnat av ordentligt en enda gång sen veckan innan scandinavuim. Det känns som att vad jag än ska göra är jag mitt upp i en liten tävling mot mig själv eller klockan. Skynda från jobbet, skynda till stallet, rida ett effektivt pass, skynda hem, skynd in i duschen, skynda äta för att sedan nångång vid 20.30 dimpa ner i soffan... och försöka slappna av.

 

Idag bestämde jag att Tubbe skulle få vila i stället... jag kände helt enkelt att jag behövde vila...

planen var att jag skulle mocka (snabbt, va annars?) för att sedan åka hem och sätta mig ner här och betala mina räkningar, sedan var planen att inte göra så mkt mera... utan jag skulle bara sitta här och försöka slappna av...

 

Mockningen gick bra. Var klar redan 17.45. Anlände till mitt hem runt 18.00. Träffade pappa... som pratade en liten stund. Innombords brottas jag samtidigt med stressen.... (i mina tankar: måste skynda mig lite nu så att jag kan vila sen). Kommer sedan in men bara för att mellanlanda... Patric hade önskat sig "snickers kladdkaka", så givetvis måste jag ju uppfylla denna önskan nu när jag "har tid". Upp på cykeln och iväg till affären för att köpa de få ingredienser som fattades... handlar snabbt och effektivt och cyklar i racerfart hem! 

 

När jag kommer hem inser jag hur j*vla korkad man är... varför gör jag så här mot mig själv?!

Nu hade jag ju genast förstört den lilla lediga tid jag skulle haft genom att flänga fram och tillbaka. :(

 

Det känns helt sjukt... jag stressar för att få "vila"... är inte det helt sjukt?!

Jag hatar att ag aldrig kan säga nej en endaste gång... och skulle jag göra det då får jag dåligt samvete.

När jag (efter att kakan var gjord och Patric kommit hem) ställde mig i duschen ville jag bara lipa...

Kände mig uppriktigt sagt skitförbannad på mig själv för att jag inte bara satte mig i soffan och gjorde INGENTING precis som jag tänkte gjort... Jag behöver ju det egentligen. :/

 

Skulle helst av allt vilja sjukskriva mig resten av veckan för att vila, få egen tid och bara göra det jag vill.... vara ensam helt enkelt, läsa en bok/tidning, sova.. kela med katten, åka till stallet och bara filosofera...

Inte känna press och en massa onödiga måsten hela tiden...

I det här läget undrar jag hur jag någonsin ska kunna skaffa barn... jag skulle stressa sönder mig själv! :(

 

Usch... varör gör man såhär mot sig själv... ?!?! :(

 

Johanna den ev. medryttaren provred i söndags. Tubbe skötte sog faktiskt exemplariskt.

Vi får väl se om de trivs ihop... isåfall har jag kanske en medryttare. Även om beslutet har suttit långt inne så kommer det säkert bli jättebra. Johanna är duktig och trevlig. :)

 

De senaste gångerna jag har ridit har det gått lite bätte. Har inte ramlat av iallafall ;)

 

Hos Emily i onsdags konstaterade vi att jag ska rida utan sporrar ett tag nu... då funkade allt lite bättre.

Tänk så bra det är att få någon annans ögon på det man gör... ett litet tips kan förändra så mycket!

Inte hade jag en tanke på att han skulle ha blivit så känslig för sporrarna (troligtvis pga. pälssättning/fällning).

 

Jaja... vi får väl se vad som händer. Har planer på att anmäla oss till en tävling som är om 2 veckor... Vi får se...

 

Nä... dags att sova. Har säkert något roligare att skriva om i nästa inlägg :)