Helt plötsligt har det gått två år...
Tiden den rusar i väg som vanligt...
Det är idag exakt två år sedan jag var tvungen att ta farväl av min allra bästa vän.
Faktum är att det nästan varit exakt likdant väder idag som då... den där kvällen, den 13:e November 2012.
Det var rått och fuktigt, och det blåste lite... Tubbe stod vid stallet och gnäggade,... men inte Caesar.
Jag förstod nog ganska fort egentligen att det inte stod rätt till när han inte kom när jag ropade...
Vad som sedan skulle möta mig i hagen är inget jag önskar min värste fiende. Att stå där och se sin ögonsten ha så fruktansvärt ont och inte kunna göra något. Det var fruktansvärt att känna sig så maktlös.
Att vi skulle behöva skiljas på det sättet känns än idag såklart jätte jobbigt... men jag har sagt det förr och säger det igen..; du slutade när du var på topp. Är glad över att du slapp bli gammal och sjuk.
Du fick sluta som en riktigt pigg och fräsch gammal gubbe. <3
Älskade dig då, älskar dig nu och kommer alltid att göra.
I mina minnen och tankar lever du föralltid kvar och jag är så evigt tacksam för allt kul vi gjorde.
Tack för allt min fina, fina häst <3
Min absoluta favoritbild på oss två tillsammans <3
Här tillsammans med mannen i mitt liv... som du tog så väl hand om den där varma sommareftermiddagen.
Jag även om sorgen lagt sig så finns saknaden kvar...
Är glad att jag har Tubbe, annars skulle det nog varit riktigt kämpigt.
Hubertusen för två veckor sedan var himla trevlig som vanligt och Tubbe skötte sig exemplariskt!
Fick massor av komplimanger för hur fint han var... detta efter att mr. Tubbe-liten blåst upp sig och lekt grand prixhäst en stund. ;) Vi red förbi en hage där det sprang omkring ett gäng islänningar... vilka Tubbe tyckte var super roliga så då passade han på att busa lite och "brösta upp sig" lite :) Han var näst intill elektrisk resten av ridturen, det var riktigt kul att rida! Tänk ändå om han kunde vara så pampig på dressyrbanan! :)
Förra helgen var nästan alla i stall pixsjö borta i grannstallet och hjälpte till att jobba på deras lilla "terrängslinga" i skogen. Den kommer blir supermysig att rida på med lite naturhinder :)
Det var en trevlig eftermiddag med trevligt folk! Tänk va mycket roligare det är att joba när man är så många :)
I tisdags red jag och Tubbe ut ensamma i mörkret. Han var jätte duktig och traskade på så snällt.
Känns väldigt lyxigt att ha en så trygg 6 årig häst. :)
Igår red vi till grannstallets padock (som vi får lov att låna) och hoppade lite.
Tubbe älskar det, han blir super glad! :)
Jennifer byggde upp nåra hinder som kunde bilda en liten banan åt två håll.
Ett av hindren var en räcke med vita sockerbitar under. Sådana har vi nog nästan aldrig hoppat... dom såg nog lite extra läskiga ut i skenet från strålkastaren. Red an mot hindret, vilket kändes okej... tyvärr tvekade jag ng en liten smula, vilket han kände i sista sekunden... så han var påväg att stanna och vika av mot sidan av hindret. Vi stod nästan stilla vid hindret när han beslutar sig för att hoppa.... :O
Det var inget jag var beredd på... så det var VÄLDIGT nära att jag fick tugga lite grus där.... :b
Men på något konstigt sätt lyckades jag hänga med över hindret och sitta kvar trots att jag hamande framför sadeln och hade tappat stigbyglarna när vi väl landade....
Jösses.. får ng börja hoppa lite oftare trots allt.. så att man blir lite bättre :D
Idag vilade han för jag var ute och åkte sulky med Jennifer och fröken Idun.
Det är verkligen kul! :) och väldigt mysigt! Jennifer har blivit erbjuden att köra lucia med tärnor till kröningen den 8 dec. Så får hon tag i en vagn ska hon vara med och köra. Därför ska Idun köras lite nu innan dess och då hänger jag gärna med :)
Det passade perfekt idag när inte lusten eller orken fanns till att rida... det var skönt att bara ha en pratstund med Jennifer och kunna åka med, att inte behöva tänka så mkt på vad man gjorde.
