Det lackar mot jul.

Nu går det undan... till helgen är det redan 3:e advent!
 
Jag har nu påbörjat V.34 och känner mig som en flodko... och då är jag ändå inte så rysligt stor om man jämför med andra tvillingmammor i samma vecka.
 
Rummet till de små är så gott som klart. Kvar är att bädda sängarna och få upp en liten sänghimmel som mamma sytt, det kommer bli jättebra! Huset har bytt till julskrud med julgardiner och någon duk här och där.
Tomtarna har inte flyttat in ännu... får se om jag orkar med att ta fram dom eller om dom får vänta tills nästa jul... ;)
 
För första gången under de här omtumlande/spännande månaderna hade jag en liten deppstund igår.
Magen kändes bara stor och i vägen... vad jag än skulle göra var det två därinne som inte kunde vara stllla och man kände sig mest spyfärdig och trött. Jag längtar enormt mycket efter att få bli mig själv igen och bli av med dessa extra kilon. Att vara van vid att kunna röra sig obehindrat och alltid klara sig själv till att nu knappt orka få på sig underkläder är en stor omställning. Har verkligen inte varit mkt i stallet... inte alls så mycket som jag hade tänkt vara. I bland känns det nästan som att man inte har någon häst längre... :( Saknar alla kompisarna i och runt stallet jättemycket! Igår var en sån där dag när jag nästan bara ville lipa för att jag var så trött på det här... 
Men tiden går fort och snart är dom här... och då blir det nya utmaningar att anta.
En sak är säker...; Jag längtar enormt mycket efter Tubbe!! och hoppas min kropp kommer återhämta sig relativt snabbt så att jag är igång i vår igen med ridningen.
 
Även om tiden egentligen går väldigt fort... så känns det förtillfället som att dagen hasar sig fram...
Var inne på förlossningen i fredags för en undersökning. Sen blev det plötsligt snabba bud... läkarna tyckte det såg ut som att de små rackarna ville komma ut redan inom ett par dagar. Så det var bara att åka hem och packa ihop en väska med lite förnödenheter och sedan bege sig till Halmstad. (Kommer de innan v.35 blir vi förlösta i Halmstad...) Stackars Patric blev nog helt vettskrämd när jag ringde och sa att vi måste ner till Halmstad. Fick sedan ligga där nere över helgen för observation. De tog ctg (mäter barnens hjärtljud) två ggr om dagen och jag fick två kortisonsprutor som gör att deras små lungor ska utvecklas lite snabbare i fall de nu hade tänkt komma ut redan nu inom det närmsta. Helgen gick i slowmotion... tiden på ett sjukhus kan vara lång... tittade på skidskytte och läste. På nätterna sov jag urdåligt... så i förrgår när jag äntligen fick komma hem igen var jag dödstrött!
 
Nu är det vila som gäller... för att inte sätta fart på dom... utan snarare lugna dom och se till att det stannar därinne ett tag till... för även om jag vill bli av med magen så vill vi ju helst inte att de kommer ut innan nyår. ;)
men det är sånt man inte kan styra över såklart, så det återstår att se vad som händer. Dom verkar iallafall må väldigt bra och verkar friska och pigga så det känns ju tryggt! Jag hoppas allt ser bra ut på ultraljudet på fredags oxå, då ska dom mätas.
 
Det är mycket tankar som snurrar i huvudet nu när det är så nära... allt är ju jättespännande samtidigt som det känns lite läskigt oxå. Att ens liv kommer förändras totalt!
 
Är lyckligt lottad som har en grymt snäll sambo som verkligen stöttar och styr upp saker och ting åt mig. 
Tänk vilken tur att jag har dig <3 Du kommer greja pappa-rollen galant!
 
 
Avslutar med bilder på mig och Tubbe från julen 2013. <3
Får se om vi kan ta någon ny bild till helgen kanske på mig, honom och magen ;)
 
 
 
 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0