Nu var det riktigt längesedan jag skrev...

Jag har ärligt talat inte haft någon lust, det finns andra saker som tagot mycket energi och fortfarande gör.

 

Förra gången jag skrev kändes saker och ting ganska hoppfulla.

Återbesöket som följde sedan blev inte riktigt detsamma. Hältan kvarstod fortfarande.

Det tog liksom stopp där igen... Nästa steg att ta för att få reda på hur det egentligen stod till med hans höger hovled fick bli magnetröntgen. Så i slutet av Augusti följde Patric med mig ner till Ängelholm och Ugglarpsklinken där Tubbe röntgades. Det var en nervös resa dit ner... bilderna togs och han hade skött sig exemplariskt. Så mycket mera fick vi inte veta just den dagen. Utan bilderna skulle bedömmas av en tysk veterinär, och svaret skulle dröja några dagar.

 

Det gick ganska fort ändå och två dagar senare blev jag kontaktad via mail och telefon av min veterinär.

Av bilderna att döma var inte hoppet ute, det såg inte ut att vara kroniskt det som syntes på bilderna.

Så nu beslutades det att han skulle behandlasmed IRAP. (googla om ni vill veta mer om vad det innebär)

Det blev några resor upp och ner till kliniken i landvetter... men han svarade på behandlingen och vid sista besöket i slutet av oktober/början av november var han hältfri på mjukt underlag. Fortfarande lite halt på hårt underlag.men det tyckte inte Cicci var så konstigt så det behövde vi nte fundera så mycket på sa hon.

Jag kände mig glad och lättad, nu skulle vi sätta i gång lite försiktigt.

 

Hela sommaren och hösten har bestätt av promenader känns det som.

 

Har försökt att göra igångsättningen på ett bra sätt genom att tex. för ryggens skull, inte rida mer än max två dagar på raken och sedan varva med tömkörning och longering. Det längsta passet jag ridit i ridhuset på ett tag gjorde jag förra fredagen. Då red jag i ridhuset ungefär 40 min. Han kändes lite stel först och stapplig i höger varv, men det blev bättre när han hade värmt upp. Han gick bra och var fin i handen och bjöd bra.

 

På lördagen tänkte jag att vi skulle skritta ut lugnt och sansat.

Jag och Tubbe hade inte riktigt samma plan... Vet inte va tusan det var med honom, men han var som en tickande bomb och trippade hela tiden. Han kunde inte vila på steget alls, inte förrän vi hade ungefär 5-10 minuters väg kvar hem. Det var en mindre trevlig ridtur.

 

På söndagen vilade han.

 

När jag sedan på måndagen fick besök av Jennifer & Alvar i ridhuset ville jag ju rida lite tillsammans med dom. Tänkte att ett kort litet joggingpass blir bra trots allt. Sadlade och gick in till dom.

Skrittade en stund och pratade med Jennifer och Mai (som hade följt med som lasthjälp till Jennifer.)

Vi pratade om allt möjligt och Alvar fick ta några skutt över hindren som stod där.

Förberdde lite trav... men redan i första steget känner jag att något är JÄTTEFEL.

Saktar av och funderade på om jag bara inbillade mig, och bad honom trava igen.

Han var jättehalt på högerfram. Så mycet har han aldrig markerat om han inte haft någon hovböld eller så. Fick en klump i magen IGEN. :(

 

Ringde veterinär dagen därpå.. kände ångest över att behöva köra till landvetter, det hann jag bara inte med innan jul kände jag. Ringde därför istället till Lundens djurhälsa i Sibbarp.

Dom hade lyckligtvis e återbudstid åt mig, så den tog jag. PÅ kvällen kom Annika ut för att kolla så att det inte var något med skon på höger, eller en hovböld som spökade. Men hon hann inget.

 

Så i onsdags var vi på undersökning, igen.

Hältan som var riktigt markant på måndagskvällen hade gett med sig, och han var inte särskilt halt nu plötsligt. Ylva tittade ändå igenom honom... hon frågade om vi hade kollat SI-lederna på honom.

Men det har vi ju inte, så jag lät henne ultraljuda det området.

Hon fann att han har en inflammation även där. *suck*

Så nu är han behandlad även där.

 

Det känns som att det aldrig ska ta slut. Är sååå trött på det nu :(

Hopplöst. NU ska vi återigen gå promenader och tömköra.

Red en liten sväng på jul, skrittade en runda. Enbart för att både jag och Tubbe är rätt less på att bara vandra runt. Det var perfekt väder och det kändes mysigt.

 

Det är väl i stora drag det som hänt sen jag skrev senast. Att ha häst är rätt segt nu så jag har inte haft någon större lust att uppdaetra här. Energin har inte funnits.

 

Jag har även ställt mig på kö för stallplats hos Emily. I den fas i livet man är just nu behöver jag verkligen ett lättskött stall att vara i och så mkt hjälp jag an få. För att försöka hitta medryttare nu är ju ingen ide. Han går ju ändå inte att rida så mkt på. Hur det blir med allt återståratt se, jag förösker ta en dag i taget.

 

Julen är över för den här gången och i nästa vecka fyller busungarna hela 3 år!!!

Fattar inte vart det här året tagit vägen. Hästar gillar dom, så idag fick dom följa med till Molle som är favvisen. <3 Vi hade en mysig stund i och kring stallet hela familjen. Jag njuter verkligen av ledighet.

Ingen stress... äntligen. Tänk om livet vore såhär skönt jämnt.