Onsdagkväll och jag kom hem från stallet för ungefär en timma sedan.

 

Ikväll var en sån där kväll när man återigen funderar över vad det är för jäkla hobby man håller på med.

Gav mig ut på en liten runda själv  i mörkret med Tubbe. Det var svinkallt kan jag lova! - 3 och snålblåst,

Nordostlig vind *brr* Tubbe som varit väldigt mesig och tittig de senaste gångerna vi varit ute skötte sig exemplariskt ikväll. Han traskade på och brydde sig inte märkbart om varken saker som vajade i vinden eller nått som prasslade i nån buske. Kanske kände han på sig att matte inte var på toppen humör.

 

Nä för det var jag verkligen inte. Just nu är motivationen NOLL.

Jag älskar min lilla häst... men att inte kunna träna ordentligt börjar ta på motivationskontot. Att rida ut är en superbra träning... men jag har tröttnat lite på att rida samma vägar dag ut och dag in.

Målet med vinterns träning var ju att vi skulle vara riktigt starka och vassa inför tävlingsstarten i vår.

Men just nu känns det som att vi kommer få börja om på noll igen med visa saker. Visst har jag försökt träna så gott jag kunnat på egenhand hemma på pixsjö. Men återigen.... padocken funkar sådääär höst/vintertid så jag rider inte i den särskilt ofta. Nä... just nu känns det sådär.

 

Det är kvällar som denna när man ska ge sig ensam ut i mörkret som man önskar att man inte hade hästintresset som sitt största här i livet. Kanske hade frimärken eller nått kännts bättre just då.

Men så känns det ju faktiskt så mycket bättre efteråt när man kommit tillbaka till stallet, med en glad och motionerad häst och man själv har hunnit rensa tankarna en stund. Även om fingrarna och knäna nästan är stelfrusna så mår man bättre efter en stund i kylan, iallafall i sinnet. Men jag längtar fortfarande efter att åka till ridhuset och få dressyra lite. :)

 

Har inte så mycket tid till at blogga längre,

men tycker det är kul och ska försöka bli lite bättre på att göra det igen.