Sommaren är till hälften gången och viär mitt i semestern.

Semester, äntligen semester! Som jag har längtat!

 

Fär en vecka sedan gick färden mot Kolmården. Allt gick jättebra och vi hade tre dagar på resande fot.

Ingen spydde pga. åksjuka påvägen upp och vi var nog rätt överraskade att det gick så bra.

Sov i stugan gjorde dom galant även det :)

 

Vi spenderade onsdagen på djurparken. Som alltid är delfinshowen bland det bästa tycker jag.

Imponerad och rörd över hur otroligt smarta är, och sällskapliga. <3 Fantastiska djur.

Det var otroligt mycket folk så gondolerna kunde vi aldrig åka. Det var över en timmas kö :(

Jättetrist, men vi får se till att boka en i förväg nästa gång, det kude man tydligen göra.

 

På hemvägen på torsdagen stannade vi i gränna och käkade lunch. Solen sken och vi hade det mysigt, barnen fick se hur man göra polkagrisar :) Vi köpte dock inga ;)

När vi åkt ytterigare någon timma hamnade vi i Isaberg. Där testade vi deras nya rodelbana.

Det var sketkul! :D

 

Trötta och nöjda fortsatte vi sedan hemåt. När vi hade ca. 5 minuters färd kvar sa Moa att hon mådde dåligt och ville ha "spylådan". Och ja... hon spydde lite i lådan. Det var alltså allt på heeeela den långa resan vi gjorde. Deras första långresa. Otroligt stolt över dom <3

 

Sen blev det bara en kort paus hemma för på fredagen var det ju dags för wheels and wings.

Min favvohelg all times. Vi åkte aldrig ut till fältet i år utan vi var bara i stan och kollade bilar.

Cruisade lite på fredagen, men det blev inget långvarigt. Vi ställde bilen i Skrea och promenerade in till stan i stället. Barnen skötte sig även då exemplariskt. <3

 

Lördagen såg ungefär likadan ut.

 

En bra helg helt enkelt och en bra första vecka på semestern.

 

Var ju rätt längesedan jag blogade som vanligt... men det har inte funnits så mkt att skriva om.

och om Tubbe finns det inget kul att uppdatera om. :( Vi fortsätter som vanligt att ta 5 steg fram och 4 tillbaks. Han är nu åter igen halt båda fram tror jag. Han känns inte bra när han rids, utan stapplig.

Man ser även att han haltar till då och då. Så ja... vad ska man säga. Hoppet om att han ska hålla överhuvudtaget för nånslags ridning börjar sina rejält. När jag tänker på det känner jag mig helt nollställd. Bara sååå trött på att det aldrig hjälper vad jag än försöker med.

 

Vissa dagar sitter jag på hästnet och kollar annonser och funderar över hur det skulle bli om jag tar bort honom. Sen åker jag till stallet och borstar honom lite och känner en sån hjälplösthet och otrolig kärlek. Inte fan ska vi ge upp...! Eller.... Han är verkligen mer än bara en häst och jag älskar honom. Det känns som världens största svek att inte låta honom leva... han är bara 11 år och en underbar individ på så många sätt. <3 Får ofta frågan om vad det är som egentligen är fel på honom, för det syns ju inget på ytan när ha står i stallgången liksom. När jag börjar förklara känns det som ett gammal utslitet kassettband, som spelas om och om igen.

 

Bland det värsta jag vet är, när folk som inte varit samma sits säger ungefär såhär; - Ja näh, men nu får du ju snart ge upp och släppa taget. Du kan ju inte hålla på och lägga så mycket pengar på honom. Nu får du komma till ett avslut.

Det är så otroligt lätt att säga så när man inte är mitt upp i det.

 

Visst... jag kommer behöva ge upp och jag kommer behöva ta ett beslut och den dagen verkar närma sig fortare än vad jag önskar just nu. Men det betyder inte att det känns lättare för det.

Han ären stor del av mitt liv och just nu när han återigen verkar halt och till på köpethar trampat av sig tre av fyra skor, känns det så tomt. Han må väl vara stissig emellanåt och ingen grand prix häst, men jag älskar honom och är otroligt stolt över vad vi åstakommit tillsammans, hur mkt jag lärt både mig själv och honom under de här åren. Känner mig inte redo att släppa honom ännu, vi har egentligen sååå mycket kvar att göra tillsammans.

 

Så sluta säga att jag bara ska ge upp, det kommer jag göra när jag känner att vi vi prövat allt

som faktiskt är möjligt, och en chans till förbättring. It ain't over untill it's over!

 

På måndag har vi tid hos veterinären, något som egeentlien ska vara ett återbesök där han skulle varit frisk. Men det lär väl bestå av en ny hältutredning och behandling, prat om framtiden och  inte så mycket annat. Magkänslan inför måndag är blääää. Men det är bara att göra det, han blir inte bätte av att jag gnäller mera och ojar mig.