Jag gör allt jag kan för att föröska vila mig och se till att bebisarna stannar i magen några dagar till.

 

Julafton startade i stallet tillsammans med Angelica. Vi fodrade och släppte ut den morgonen... mysigt! :)

Sedan på eftermiddagen åkte vi in till stan till Patrics familj och kollade på Kalle, åt julmat och delade ut lite paket.

Senare när vi kom hem fick vi besök av mamma & pappa en stund :)

Det blev en mysig julafton om än något annorulnda pga. att vi inte firade allihopa tillsammans här hos oss.

Nästa år är nog allt som vanligt igen... bortsett från tre ungar som det kommer vara full fart på ;) (våra kottar samt Lovis, Patrics ssysters tös)

 

Tubbes jul blev ju inte så kul... han har haft boxarrest i snart 2 veckor totalt pga. en jäkla hovböld som inte ger med sig. man kan väl säga att han inte har varit så lycklig. Efter att Gavin varit där för 3e gången blev det färd till slöinge i tisdagskväll... då hoppade han på tre ben :(

Han skötte sig exemplariskt hos veterinären som egentligen inte hittade så mkt mer än ett hål som gick lååångt upp i trakten. (denna hovböld har troligtvis suttit där under mkt lång tid... utan att den har märkts förut)

Så hålet rengjordes och sedan fick han gips på foten... och 5 dagars boxvila. Stackarn... :(

Det har gått relativt bra ändå tycker jag... över förväntan.

 

Nu verkar han hältfri och jag har försökt få tag i Gavin så att Tubbe kan få på sin sko igen...

Men har inte fått något svar. :S Får se hur jag ska lösa detta... får fundera under dagen.

Hatar att sånt här ska hända just nu när man själv är som mest handikappad, och de små kottarna kan titta ut vilken dag som helst. *suck* Måtte det lösa sig.

 

Är ganska trött på att vara gravid nu som sagt... sover uruselt på nätterna. Vaknar och har ont i ryggen och magen känns som en enda stor ballong som det stretar något fruktanvärt i stundtals. De växer troligen så det knakar därinne! Vi var på tillväxtultraljud precis innan julafton. Doktorn som tittade på och mätte bebisarna då fick lite annorlunda mått än de tidigare läkarna har fått. Stämmer dessa mått väger de nu ca. 2100g och 2300g., vilket vi hoppas på. För desto större de är nu desto större är chansen att jag kan få förlösas i Varbeg och slippa åka till Halmstad som det annars blir om de är små och behöver lite extra vård.

 

I takt med att dagarna går blir man allt mer fundersam... i bland önskar jag att de ska komma ut nu så jag slipper ha ont i kroppen och känna mig så handikappad, samtidigt så vet jag vad som sen väntar, och att livet kommer bli helt annorlunda... när jag börjar tänka på det vill jag nog helst inte att de kommer ut alls. :b *haha*

Alla pratar om hur underbart livet med barn är... och att man sedan kommer leva i en liten lyckobubbla...

Hmmm... jag vet inte jag... Jag har sett väldigt lyckliga nyblivna föräldrar där allr går så himla bra, men jag har även sett familjer som verkar helt sönderstressade och som jämt gnabbas lite om vem som ska göra vad.. vem som skall ha hand om barnet eller inte. Tror det här är tankar som dyker upp för de flesta som väntar sitt/sina första barn.

 

Har suttit och tittat en del på bilder och filmklipp på instagram och lite varstans och bara längtar efter att få komma tillbaka till den ryttare/hästägare jag egentligen är. Jag vill ut och rida NU! Umgås med Tubbe som vanligt igen, och ja jo jag vet, den tiden kommer... men jag önskar vi vore där redan nu :)

När jag ser människor som hopptränar eller sitter och gör diverse dressyrövningar som byten och annat...då kliar det i fingrarna vill jag lova! :)

 

Mitt och Tubbes tävlande detta år resulterade i en hel del placeringar. Vi gjorde även debut i LA.

Jag är mer än nöjd med vad vi åstakom. :) Även Jennifer och Tubbe gjorde en fin insats i Div 2 i höstas.

Även om det kommer ta en stund att komma tillbaka så ser jag verkligen fram emot 2016 och dess utmaningar!

 

Avslutar med några bilder på oss. <3