Bröllop

Efter förra inlägget har det hunnits med två bröllop och mkt mera.
 
Att få gå på bröllop är bland det bästa jag vet. Att sedan bli bjuden på två stycken samma år med en veckas mellanrum... vad är oddsen för det? ;)
 
Förra helgen var vi på Jimmy & Kristins bröllop. De vigdes ute på en äng utanför sitt hem.
Vädret var inte riktigt utebröllopsvänligt kvällen innan och även på morgonen öste regnet ner en stund.
Men lagom tills dess att vi satt oss i bilen och var påväg till vigseln började de tunga regnmolnen lätta och i bland kikade tillochmed solen fram. Vilken fullträff! :)
 
Vi var en glad skara människor som stod där på ängen och väntade ivrigt på att få skåda vårt brudpar...
Tror vi allihopa log stort när de kom gåendes. Det var ett sååå fint brudpar <3 
Vigseln var lättsam och lite skratt och fniss blev det :)
När vigselceremonin var över begav vi oss till kvällens festlokal, gårdens lilla stall som Kristin inrett supermysigt!
Vi åt gott och skålade och pratade... Det blev en mycket trevlig kväll med bla. poängpromenad med roliga och kluriga frågor :) Jag fick tagit lite mod till mig, och var kvällens ende talare.
Tack Jimmy & Kristin för att vi fick vara med och fira er stora dag <3
 
Mådde bra i söndags och for till stallet runt lunch för att få lite tid med min fyrbente vän,
medans Patric låg hemma och vilade sig ;)
 
Tog med honom till padocken för ett litet pass. Känslan var sååå bra och i mitten av passet kom det nästan lite glädjetårar. Vi bråkade inte en enda gång och han var avspänd och bjöd i ett lagom tempo.... det kändes helt galet bra! Tidigare i veckan hade vi ridit ut med Jennifer och Idun... då blev Tubbe skrämd av en crossmotorcykel och tramsade rejält genom att backa tvärs över landsvägen och studsa och krångla... Så jag hade inte förväntat mig mycket när jag satt upp och skulle dressyra.
 
I måndags var vi sedan hos Emily. Hon red honom då och han var lika lugn och fin då. Det var balsam för själen att se honom jobba och  se så nöjd ut. :) Tisdag och Onsdag tog Camilla hand om honom och i torsdags fick han träffa kiropraktorn. Så nu vilar han. I morgon ska han börja sättas igång igen. :)
 
Lite trött i mössan idag efter gårdagens bröllop.
Igår fick vi vara med och fira Anders & Jennie som sa ja till varann <3
Självklart var vädergudarna inte riktigt på solhumör... utan regnet föll nästan hela dagen.
Men egentligen var det inget som störde. Vigseln var utomhus, men vi hade tak över huvudet och det var rent av väldigt mysigt och stämningsfullt när regnet smattrade på tälttaket.
Det var nästan inte ett öga som var torrt när Jennie leddes fram till Anders av sin far och morfar,
till tonerna av hopplöst förälskad som spelades på gitarr.
 
När de sagt ja till varann skulle de fotas och då fick vi andra lite bubbel och smörgåssnittar medans vi väntade.
Jubel utbröt när de sedan anlände och vi skålade. Bordplaceringen var lyckad och jag hamnde intill två grabbar jag känner rätt väl ;) Kunde inte varit mer än nöjd med det :) Vi åt, skålade, lyssnade på tal och sjöng.
Festlokalen i Stegared bidrog till en väldigt mysig atmosfär och för mig var det så jag önskar att mitt bröllop en gång skall vara. Även denna kväll tog jag mod till mig och talade inför 52 personer... det gick bra och jag var nöjd med mig själv, ändra tills jag skulle avsluta. Det ville jag göra genom att bland annat tacka hela familjen Qvarnström för deras gästfrihet och för den tiden hästarna stod i deras stall. Jag har saknat dom ända sedan transporten lämnade deras gårdsplan hösten 2012. När jag påbörjade mitt tack brast det och jag blev lite lipig och hade svårt att prata tydligt.. så det var där mitt tal fick avslutas. Hann inte riktigt önska brudparet lycka till... men det har jag gjort personligen och i deras gästbok bland annat. Känner mig så glad och tacksam över att vi fick närvara denna dag och dela deras lycka.
TACK och återigen grattis Anders & Jennie... Är säker på att ni har många lyckliga år framför er.
 
Vill oxå tacka Gerry & Lena för allt ni bistod med under de år jag hade turen att få ha mina hästar i ert mysiga stall. Det var en rolig tid. Det var som mitt andra hem... och kvällarna blev alltid sena när man allt som ofta hamnade i köket på "after ride"- te ;) Träningsvärk i skrattmusklerna var en vanlig åkomma de åren.
TACK för allt! Ni är underbara! <3
 
med de orden och bilderna nedan avslutar jag blogginlägget för den här gången.
 
 
Jimmy & Kristin   
Jennie & Anders
 
 
 
 
 

Äntligen.... livet vände IGEN.

Tubbe har vilat under veckan som gått.
Kände varken ork eller lust att rida efter förra helgens bråkiga ridpass där det mest kändes som att vi ville ha ihjäl varann. Så jag tog helt enkelt en paus från ridningen veckan som gick. :)
 
Sökte jobb veckan innan... inte trodde jag att de skulle ens skule höra av sig... men jodå, redan i måndags ringde telefonen. På onsdagen ville de ha mig på interjuv. Patric sökte oxå jobb hos samma företag och även honom ville de ha dit. Vilka är oddsen liksom? Vi på samma företag igen.... haha... nä sånt flyt skulle vi väl inte ha... eller? :b
 
kl 08.00 var det dax för samtalet och jag var laddad. :)
Det kändes jättebra och de som jag fick träffa (förmännen) var supertrevliga! Spontant kändes det som om jag hade kommit hem... en lagerkopia på AD. Jag riktigt kände hur jag sprudlade av energi och pirr i magen när jag mötte Patric i entrén, som skulle träffa dom direkt efter mig. :) Det här kändes ju såååå jäkla bra!
Efter mitt samtal fick jag ta Oldsen hem (Patric och barnen hade tagot den dit, jag S40), så jag och barnen körde en liten raggarrunda i stan. Jag kunde liksom inte riktigt sitta stilla :)
 
När vi sedan kom hem och mötte Patric och såg han glad han såg ut kändes allt ännu bättre.
Han hade fått samma känsla som jag och var oxå såååå sugen på att jobba där.
När han var klar och de hade avslutat samtalet med honom skojade de om att de behövde ju bara ringa ett nummer för att meddela oss båda om hur det blev. Aldrig trodde jag att det kunde hända samma dag...
Eftersom Patric tagit ledig åkte vi upp mot Gbg för att gå på Ikea och sedan även hälsa på hans syster m. familj.
Påväg upp ringer telefonen... och några minuter senare sitter vi och bara skrattar och ler och tror knappt det är sant... men vi båda två fick jobb!!! Vilken lycka!!! Så Patric kommer slippa pendla till Halmstad!! och vi kommer kunna samåka till jobbet, vilket innebär att vi kan lämna och hämta barnen på dagis tillsammans oxå.
Det här kommer bli toppen!! Pusselbitarna börjar sakta falla på plats och nu känner jag mig väldigt lättad. Det känns som en riktig befrielse att slippa gräma sig över att man inte har hittat något nytt och att man inte kan vara kvar på AD i all evighet. Nä.. nu känns det som att livet vände till något positivt igen!
 
Var på möhippa i lördags för Kristin som snart kommer bli fru <3
Vi var och red islandhäst på Anettes tölteria, som jag varmt kan rekomendera!
Fick en underbar liten häst som heter Snottra... superkul hade jag (och de andra med) så det kommer jag säkert göra om snart igen :) Vi hade sedan en väldigt mysig eftermiddag med mycket tjejsnack och Kristin fick en liten makeup rådgivning inför bröllopet bla. Jag var nykter och körde. Ändå var jag helt slut dagen igår och sov halva dagen kändes det som.
 
Idag har jag och barnen återgått till vardag och Patric har jobbat. På förmiddagen var vi inne och vi fick besök av en vän som kom med massor av fina kläder till tjejerna (som vi får ärva efter hennes små tjejer) superbra verkligen! Så nu är förskolegarderoben utökad! Det som saknas är stövlar och kanske något mer par skor, sen är vi ganska redo... både namnlappar till kläderna och nappar med deras namn är inhandlade. :)
Efter att Linda åkt och middagen var intagen gick vi till biblioteket och lånade lite böcker. :)
Det var den dagen.
 
När de var nattade åkte jag till stallet för att rida ut tillsammans med Angelica och Elvis.
Det var en helt annan häst idag än vad jag satt på förra helgen. Han trampade glatt på och surade inte överhuvudtaget. Så skönt. Jag njöt den stunden och tyckte livet med häst kändes fett nice igen!
 
Skönt att skriva ett inlägg med bara positiva saker igen!
 
Bilden är 4 år gammal. :)
 
 

Säg den glädje som varar förevigt..

Idag är det måndag, helgen är över och jag är ensam hemma med barnen igen.
 
Känner mig väldigt nere idag helt ärligt. Har lite panik över att förskolestarten kommer allt närmre och jag ska börja jobba igen. För just nu går det inge vidare med jobb sökandet. Oroar mig verkligen över hur det ska bli.
Jag vill hitta ett jobba att trivas på, ett jobb som jag kan känna mig trygg på och jobba med i många år.
Men hur hittar jag det... hur ska man lyckas synas bland så otroligt många andra som också söker jobb?
Usch...
 
Helgen gick fort och det blev inte mkt gjort förutom att hjälpa svärmor att flytta.
Här finns en del som behöver göras här hemma INNAN jobb och förskola börjar.
Köket ska tapetseras, balkong och farstukvist målas och vinden röjas.
Men när? Patric får ingen semester och jag kan inte göra särskilt mkt om dagarna.
Fan... hatar att vara hemma men inte kunna göra något, bara se det som ska göras...
 
Idag är en sån dag när jag bara önskar att någon kunde komma och hämta kidsen så jag fick vara i fred.
Behöver egentid hemma... när jag utan tidspress kan göra vad jag vill utan att bli störd. Känner mig trasig.
I skrivande stund har Moa vaknat från förmiddagsvilan och skriker som en mistlur... Önskar det fanns en avstängningsknapp. Har hämtat henne och nu sitter hon här i fåtöljen intill mig medans Ida sover vidare en stund till innan de ska ätas middag.
 
Inget uppmuntrande inlägg idag.
Red Tubbe igår. Var så inspirerad efter att ha varit i Vetlanda i fredags och kollat på fjordhäst SM.
Tog med honom upp till ridbanan för att dressyra lite lätt. Han var ju sååå trevlig hos Emily i tisdags.
Det var han inte igår. :( Det hela slutade med att jag blev så j*vla arg och frustrerad både på honom och över mig själv att jag började störtlipa. Just i den stunden var jag helt säker på att jag ALDRIG mera ville rida dressyr och att jag nog inte ens ville ha häst. Fy va dålig jag kände mig :( Mitt tålamod är sämre än någonsin och kämparglöden har försvunnit. Tror det har att göra med att jag känner mig ganska stressad om dagarna... som jag beskrev innan... dagarna flyter förbi och tiden rinner i från mig utan att jag känner att jag fått gjort något meningsfullt. Som alla säger... jo men du är ju hemma med barnen det är ditt jobb nu och det är meningsfullt, ta vara på tiden den kommer aldrig igen. Nä det gör den inte... men det gör inte heller den ledighet jag har nu och det gör miig lite stressad. Sorgligt att behöva känna så.
 
Var ju som sagt i Vetlanda i fredags och tittade när Jennifer ed SM-final i hoppning.
Det blev en fjärdeplats för henne och Idun. Emma och Lukas red en LB:3 och vann! (öppen klass)
och i söndags blev även de totalt 4:a :) Glad för deras skull! Bra kämpat tjejer.
Var ju ett litet äventyr innan vi kom dit i fredags eftersom Moa blev åksjuk endast 3,5 mil hemifrån och spydde ner sig och bilstolen :( Fick stanna 3 ggr efter det och torka mer spya. Typiskt. Men det gick ju det oxå.
 
Dax att värma middag.
 
Älskade...saknade Caesar! <3
 
 
 
 
 
RSS 2.0