Så tog det stopp igen...

När man tycker att man gjort så mycket man kan, men det ändå inte räcker...
Ja ni vet den känslan. Just den fick jag för några veckor sedan.
 
Våren kom i en rusande fart och helt plötsligt blev det sommar pang, poff.
Jag och Tubbe har varit ute på en tävling... där vi presterade vårt hittills sämsta resultat någonsin tror jag.
56% och vi kom sist. *pinsamt* Han var spänd och ville helst bara galoppera genom hela programmet
som var en LB:2. Skrattade mest åt honom.
 
Han har även varit på två hopptävlingar med Wille en i Kungsbacka där han fick 12 fel i 1m.
Sedan var vi i Billdal för ca en månad sedan. Där kom han runt med 8 fel och hoppade riktigt bra.
Men det var något som inte stämde, och det har känts lite så ett tag även om han utvecklats jätte mkt i hopppningen och numera hoppar riktigt bra! Efter att jag ridit en kväll i ridhuset longerade Wille honom på
asfalten utanför stallet... Jag tyckte inte han kändes bra när jag red, och han misstänkte en hälta,
och jo visst... på hårt underlag haltade han ganska tydligt.
 
Beslut om att ringa Hästklink Florian Lackner togs.
Kändes olustigt att han var halt IGEN. Jag som tyckte jag hade jobbat honom mycket mera från marken hela vintern och föröskt tänka på att rida honom så korrekt som jag bara kunde förmå mig. 
 
31/5 var vi på besök i Landvetter på kliniken. Jättefint ställe verkligen, och även om jag varit väldigt nöjd med de i Kungsbacka, så kommer jag åka hit i fortsättningen om jag behöver ta Tubbe till veterinär.
Mia gjorde mig sällskap, vilket jag verkligen uppskattade. Eppie och Elvira anslöt oxå uppe i Landvetter.
Man konstaterade ju rätt snabbt att han var halt, och att han är väldigt stel i sin rygg.
Efter det röntagades båda frambenen.... och ryggen.
Benen så bra ut, inga anmärkningar. När de sedan tog bilderna på ryggen och de dök upp på en stor dataskärm på väggen..,då behövde man inte vara Einstein för att förstå var Tubbes verkliga problem sitter... (som jag oxå såå länge misstänkt.) Hans tornutskott i övergången mellan bröstkorgen och ländryggen är så täta att det inte ens såg ut att gå in ett litet gräststrå emellan dom.
Inte undra på att han allt som oftast inte bjuder framåt ordentligt, gnisslar tänder, gapar med munnen och känns allmänt spänd. INte konstigt alls att han ibland får halvpanik och bara skakar på huvudet och börjar tokbacka.
Näää.... det känns väldigt logiskt bara. Så även om det verkligen INTE var vad jag ville se/höra... så var jag inte överraskad.
 
Veterinären sa att jag inte skulle "måla fan på väggen" utan han kommer att bli ridbar!
Trots att han i nuläget har en lite aggressivare form av "kissing spines" som det kallas.
Det finns hästar som går världscupen i hoppning och har den här åkomman, eller vad vi ska kalla det.
Än så länge är jag optimistisk. Har ridit honom sedan han var 3½ ungefär... och han är 10 år nu.
Förmodligen har han haft det här under en väldigt lång tid.... (iallafall om jag utgår från hur han betett sig under åren som gått) därför tänker jag att med alla tänkbara tips och råd om träningsupplägg och rehab för honom så kommer han funka 10 år till förhoppningsvis. Det är oxå så att en häst med den här diagnosen ska helst inte vila alls. Ryggen mår bättre av rörelse. Mycket skrittmotion och galopp jobb. Så lite trav som möjligt.
 
Det bara måste gå.... han är ju min ögonsten och jag hade ju sett framför mig att vi skulle ha sååå mycket kul ihop. Han ska ju bo hos mig hela sitt liv har jag ju sagt till honom. Nää... det finns inget annat alternativ, det bara måste finnas ett sätt att hålla honom ridbar.
Är veterinären optimistisk är jag det med... tillsvidare!
 
Den 3:e Juli ska vi på återbesök och då kommer ryggen behandlas såvida hältan är borta.
Snälla... håll tummarna för oss <3 Älskade Tubben...
 
Det var ju ruskigt längesedan jag bloggade nu. Vardagarna går i ett fasligt tempo... man hinner knappt blinka innan det är helg igen. Lite läskigt... helgen går ju lika snabbt den!
 
Vi har haft högsommarvärme under nästan en månad nu. Vilket gjort att jag... ja... tillochmed jag har badat i havet redan :) Det var helt ok. Bra att kunna checka av det på listan ;) Även resten av min lilla familj har badat.
Moa och Ida trivs som vanligt förträffligt bra på dagis... och det känns så skönt i hjärtat när man lämnar av dom på morgonen och de för de allra mesta skrattar och vinkar och ropar hej då.
Lika underbart känns det när man ska hämta dom eftermiddagen och de kommer springandes med öppna armar och ropar -"Mamma", -"Pappa" <3 Den senaste veckan har det gått lättare för dom att somna på kvällen oxå... skönt. Det har varit lite utav en kamp ibland ;) Med avdragna blöjor och kiss på golvet och sängkläder spritt över hela rummet.
 
Dom är bra busiga. ;)
 
Vill så gärna ta med dom till Astrid Lindgrens värld... men det är väldigt lååångt att åka... nja kanske inte för oss vuxna, men för två små kottar som har lite ont av åksjuka är det långt.
Vi får se. Något kul ska vi göra iallafall. :)
 
Har nog minst 1000 saker att berätta egentligen... som allltid. Men jag orkar faktiskt inte skriva mera just nu.
Dags för kvällsmat, och John Blund... ja den rackarn har redan börjar knacka mig i huvudet och försöker stänga ögonlocken på mig. ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Var är våren?

Snart har även Mars passerat. Men vart har våren tagit vägen?
Igår red jag och Eppie ut och det kändes som vår i luften, med kvällsolen som kisade mellan molnen och fåglar som pratade lite här och var. Men... vad hände sen? Jo vi vaknar upp i morse till nått vitt utanfr fönstret igen.
Vi får väl hoppas att det försvinner fort! ;)
 
Har inte anmält mg till någon tävling ännu, har faktiskt inte ens löst licens ännu.
Men jag spanar. ;) Jag bestämde mig för någon vecka sedan att ta tag i sadelproblemet IGEN.
Har dragit mig för det, men det har inte varit kul att rida på länge eftersom det hela tiden känns som att Tubbe inte är nöjd. Så jag bestämde tid med Gunilla som säljer Erreplus.
Hon kom ut med några sadlar som jag provred. Det kändes riktigt bra nästan direkt! :)
Det var som att sitta i en fåtölj jämfört med den sadel vi använt de senaste två åren.
Tubbe känds fin! Pigg och lite spänd, men på ett positivt sätt...
Fick en veckas betänketid på mig sen kom hon tillbaka med sadlarna igen så att jag kunde känna efter en gång till. Det kändes nästan löjligt att jag skulle kunna rida omkring i en sån supergrym sadel.
Bestämde mig iallafall den kvällen för att köpa en. Och trots att sparkontot ekar lite nu så ångrar jag det inte en sekund, för känslan jag fick i söndags när jag red har jag nästan aldrig upplevt på alla dessa år.
Han bjöd framåt och jobbade villigt i form, det kändes verkligen så sjukt annorlunda att jag knappt kan förklara.
Ingen stressad häst och jag satt bekvämt. Det tog inte alls lång tid innan han frustade och skumade i munnen, vilket jag oxå ser positivt på. Skumma med bettet det har han inte gjort på läääänge...Han kändes bara sååå nöjd.
 
Även igår under utritten kändes han fin. Han trampade på bra och jag hade inte 500kg häst i handen.
Fantastisk känsla! <3
 
Hoppningen går framåt den oxå! På måndag ska Wille starta 90cm med honom. Ska bli kul! :)
 
Ihelgen ställde vi om klockorna till sommartid. Det medförde en del störning i barnens rutiner...
Vem vill sova när det är ljust ute liksom? *puh*
Absolut inte Moa & Ida...Igår välte dom till och med skötbordet när dom härjade. Så det har vi säkrat idag.
Köpte mörkläggningsgardinger igår med... men det hjälper inte jättemycket. Patric som har väldigt mycket mera tålamod än jag sitter i deras rum just nu för att försöka få dom att komma till ro..
Dom är rätt bestämda och blir väldigt arga när de inte får som de vill... ;) Kaos..
 
Vi hade grannarna inkl. min mor & far över på middag i lördagskväll.
Det var jättetrevligt! Önskar verkligen att alla hade så bra grannar som vi har :)
 
Ja just det ja och i fredags var jag med Emily & Eppie på pinchos. Det var mysigt. Mycket hästtjöt blev det. :)
Jag hoppas vi kan göra om det fler ggr :)
 
Måste även berätta att prinsessan Idun har flyttat tillbaka till sin uppfödare.
Det kändes riktigt tufft när hon gick på transporten i pixsjö och det blev en hel del tårar.
Den hästen är speciell och kommer alltid ha en plats i mitt hjärta... Tack för alla underbara äventyr du sett till att vi har fått fara på. Vilka minnen... Hoppas du får ett underbart pensionärsliv nu älskade Idun <3
 
Har säkert mååånga mer saker att skriva om... men jag väljer att pausa här och nu.
Nästa gång jag uppdaterar kanske vi har hunnit vara ute på nån tävling :)
 
 
 
 
 
 

Nytt år och som alltid nya möjligheter

Kass uppdatering här igen...
Det har varit full fart sedan nyår känns det som.
Vi kämpade oss igenom julen och lagom till Kalle Anka på julafton blev Moa liiiite piggare.
Så det blev en mysig julafton ändå :)
 
Sen dess har tiden gått rejäl fort, de små busarna har firat sin 2 årsdag och jag har jobbat min absolut sista dag på AD-Sverige.
 
Men att Moa & Ida blivit 2 år...vart tog tiden vägen?? Nyss kom vi ju hem från BB... eller... ?
Det är två tjejer med mkt egen vilja nu för tiden.. ibland vet man inte riktigt hur man ens står ut.
Hur ska det bli sen? :O Ibland när de är riktigt jobbiga tänker jag ofta att de som bara har ett barn och gnäller, de ska bara hålla klaffen. Dom har ingen aning om hur det är att ha två som kastar mat samtidigt eller skriker så högt att öronen nästan ramlar av... kastar sig på marken och skriker och vägarar gå, eller bara springer åt varsitt håll och sedan vägrar lyssna. Hmm nä... bebistiden den var ju rena semestern! Men detta betyder ju inte att man inte älskar dom. Det gör vi ju såklart och dom är otroligt roliga mest. Nu kan man sitta och föra en liten konversation med dom för nu pratar dom en hel del... :D Frågar ofta -"vad gör du mamma?" ;)
 
Sista dagen på AD är gjord och nu är en stor del av lagret flyttat till jönköping och inom kort är det tomt i lokalen där vi sprungit omkrig och plockat bildelar för fulla muggar.
 Det var med väldigt blandade känslor jag återigen tömde mitt skåp och gick ut ur dörren, men den här gången var det för absolut sista gången. Är tillbaka på Scorett igen och det funkar bra, trivs där oxå. Men visst... Ad kommer vara saknat. Lycka till alla roliga människor man jobbat med under dessa år!
 
Tubbe och jag kämpar på. Nu har han börjat hoppa lite mera igen. Varje onsdag.
Varannan vecka med Wille, som då tränar för Niklas Palmler. Kul att titta på :)
Sen med mig den andra onsdagen, då tränar vi för Eppie. Superkul!!! :)
 
Har i tanken att anmäla mig till tävling eventuellt i mars, spanar på det nu, men jag vet inte.
Vi får se :)
Isåfall blir det en LB:2 men som sagt...inte bestämt mig ännu.
 
Har fått låna ett equiband av en kompis och testar det nu. Blev rekomenderad av veterinär att testa det på Tubbe för att hjälpa hans ländrygg. Var inne på att köpa ett, men när jag fick reda på vad det kostade backade jag...
Tror jag skrivit om det förr. I vilket fall, det kostade 2700:- :O Testar ett nu iallafall. Var väl inte direkt kärlek vid första ögonkastet när jag longerade. Då gled banden i väg från de ställen de skulle sitta på...
Testade att rida med det i tisadags, vilket däremot funkade mycket bättre tyckte jag. Tubbe gick riktigt bra.. det kändes annorlunda. Sen om det gör att han arbetar på ett bättre sätt eller ej, det har jag svårt att avgöra...
Men detär mycket kul att få testa!
Eftersom jag inte trivs 100% med sadeln nu heller så får vi nog se oss om efter någon annan.
Meckigt och dyrt. Jaja... vi får se.
 
Snart är det dax för Gbg horseshow oxå... dit längtar man som alltid! :)
 
Har ju även varit hos tatueraren och gjort en tatuering tillägnad Moa & Ida.
Blev väldigt nöjd. :) Kanske blir det fler *haha* vem vet... aja, nu nöjer vi oss för nuet i allafall ;)
 
Moa & Ida sover middag så nu ska jag oxå passa på att vila lite.
 
 
 
 
 
 
 
RSS 2.0