Olika uppfattning om värdiga vinnare

Hade gåshud i måndags när Peder fick ta emot Jerringpriset...
Inte blev det mindre gåshud när han sedan höll ett så otroligt bra tal!
Vilken förebild! Wow! Jag var jäkligt stolt över att vara en del av ridsporten den kvällen! <3
 
Men det var inte alla som hade gåshud av samma anledning som jag.
Nä... ganska snart efter att han tagit emot glasskålen expolderade det rubriker i media om hur
vida det var rätt person som vann eller inte... att ridsportsverige hade gjort en röstkupp.
Att systemet gav varje person rätt att rörsta 6 gånger totalt är ju inte vårt fel... har man 6 röster att fritt
välja vem man ska lägga dom på så gör man väl det på den person man beundrar mest?
Så resonerar jag iallafall. Det Peder gjorde på OS är verkligen stort... det är för det första stor konkurrens och att han sedan tillsammans med All In lyckades rida sig igenom OS utan att peta en bom är ju riktigt stort. Han var egentligen den som var mest värd ett OS-guld... även om han "bara" fick ett silver.
Men det är något man inte kan förstå om man aldrig satt sig in i eller hållt på med hästsport,
hur svårt det faktiskt är.
 
Sylve gjorde riktigt bra i från sig på torsdagens Opinon live på SVT. Där han precis som alla oss andra
ridsportsfans undarde varför folk är så förvånade över att en ryttare faktiskt tar hem ett så stort pris.
Ridsporten är så mycket större än vad media får den att framstå som. Det är verkligen sorgligt att man
inte bara kan glädjas åt den som får priset. Utan att det ska bli så stor grej av det, de få gånger en ryttare
vinner ett stort pris i stället för någon annan stor sportstjärna? Ledsamt.
 
Nog om det. Det har tjatats om detta en hel vecka nu i tidningar och på nätet...
 
Hur har veckan sett ut då?
Jodå... allt rullar på i vanligt tempo. Dagarna på jobbet känns sååå sega.
Vi fortsätter att söka jobb så gott vi kan. Tanken på att vi snart inte hänger med på AD-tåget är jätte konstig.
Var på AutoMässan i Gbg i fredags med några av mina kollegor.
AD lanserade sitt nya koncept; "Älska varje mil." Det var kul... och just där och då kändes som att jag föralltid kommer vara en AD-anställd. Jag vet... det låter jätte barnsligt, det är bara ett vanligt lagerjobb.
Men jag trivs så förbannat bra med det, och allt kring att det ska ta slut känns bara jobbigt.
Det är oxå därför dagar på jobbet i bland känns som en hel evighet innan klockan blir 16.
Aldrig har det känts så trögt att gå till jobbet som det gör nu...
tur det är min tur att vara hemma i två veckor nu.
 
Svackan vad det gäller ridningen håller jag på att komma ur. Som jag skrev i förra inlägget är det tur att man har stallkamrater som Jennifer som gör att man plötsligt bara känner en helt ny energi växa... känner mig sååå taggad på att komma  igång och träna igen!! *taggad* Vi var i riduset i både onsdags och torsdags. I onsdags trimmade vi lite, båda hästarna var VÄLDIGT pigga :D
På torsdagen agerade jag banbyggare och Jennifer & Camilla red. De hoppade lite studs och sedan byggde jag upp en 5... hmmm va hette det nu? 5½ a? Minns inte *haha* en sån där man typ inte kan komma fel på... :b
Tubbe var väldigt lycklig över att få skutta igen... Camilla fick kämpa lite tror jag, men det gick jättebra!
Kul att se honom från sidan... och ännu roligare ska det bli den 8:e för då ska han löshoppas :)
 
Vidare.
Ida har börjat gå lite själv nu. Hon blir så stolt när hon inser att hon faktiskt går utan vår hjälp...
hon flinar med hela ansiktet... det är så kul att se.
Kanske blir första ordet förutom mamma & pappa ; häst! :) I vardagsrummet sitter ett stort hästhuvud på väggen... det brukar hon peka på. Då säger jag HÄST! åså försöker hon härma genom att säga; SSST.
Så söööt! *dör söt-döden*
 
Vi var på Gekås igår för ovanlighetensskull.
Tanken var att vi skulle shoppa nya gardiner eftersom det inte funkar att ha längder i vardagsrummet längre...
Några gillar att rycka i dom ;) Trodde det skulle va rätt lugnt årets fattigaste helg där... men nääää.
Planen var att mata barnen och äta lunch i restaurangen. När jag står i kön kommer Patric och viftar och väser att jag ska komma... jag fattar ingenting. Går ur kön... När jag kommer fram till honom och barnen visar det sig att lilla Moa hade spytt ner hela sig :( Stackarn.
Det blev sanering på toa och sedan blev det rask fart mot kassorna. Väl hemma hade hon 38.1 i feber. :(
Både hon och Ida har varit hängiga i dag oxå och haft feber. Får hoppas det går över i morgon.
 
Vissa dagar blir inte riktigt som planerat.
Jag begav mig, glad ihågen mot stallet vid 14 tiden i dag och hade planer på att åka till ridhuset.. igen.
Men jag kom inte så långt. När jag svängt ut på påfarten till motorvägen och precis börjat blinka och går ut smäller det till i bilen (ungefär som när man råkar köra i ett hål i vägen) och det börjar skaka och fortsäter låta gräsligt... Fattade verkligen inte va fan det var... trodde först det var punka. Svänger raskt av vägen och parkerar på vägrenen. Går ur bilen för att se vad som är fel... men ser inget utvändigt.
I samma stund som jag står där och ringer hem till far & mor kommer det en bil som stannar bakom min.
En kille kliver ut och undrar om jag behöver hjälp. Ja jo svarar jag... jag vet dock inte vad som hänt riktigt. Men det vore fint om vi kunde hjälpas åt att få bort bilen från motorvägen.
Vi upptäcker dessvärre att ingen av oss har en bogserlina.
Efter många om och men och funderingar kring vad som är fel kommer mamma, pappa och Patric.
Vi konstaterar tillslut att ett motorfäste pajjat och motorn hänger litepå trekvart...
Så det blev till att ringa en bärgare. Så nu står UZZ inne på bildepån. Stackarn. :(
 
Mitt under väntan på hjälp och funderingar kring vad som var fel pratade jag och den här killen, som förresten heter Dennis om allt möjligt. Det visade sig att han oxå hade gått på munka. Att han var påväg till Hässleholm i dag och fick syn på mig och svängde av motorvägen, körde  sedan på i norrgående bara för att se om jag behövde hjälp. Snacka om omtänksam kille! Har tackat honom via fb... men gör det här oxå.
Tack för att du höll mig sällskap.. och för att du tog dig tiden att köra av motorvägen för att kolla läget. 
Det kan bara vara en fd. munkaelev som gör sånt. ;) Än finns det alltså hopp om mänskligheten! ;)
Tack Dennis!
 
Nu är det hög tid att gå till sängs. I morgon väntar en ny dag med nya äventyr antagligen :)
 
Godnatt!
 
Avslutar dagens med en bild som gör att man längtar till varmare årstider. <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tappsko och mjölktänder.

Ja det är väl ungefär det som har präglat den här veckans tankar och somnbrist.
 
Kom till stallet i torsdags och tänkte ge min fyrbente vän lite motion.
Är sååå otroligt less på att rida i mörker och ensam. Det har blivit så några gånger nu den senaste tiden...
Därför hade jag en tanke om att åka till ridhuset denna kväll, eftersom vi nu har fåt klarteckan om att
vi kan börja ge oss i väg med viss försiktigthet såklart (pga. ringormssmittan vi haft i stallet.
Planen om ridhuset blev självklar ganska snart eftersom Tubbe hade trampat av sig en sko.
Naturligtvis den vanliga... höger fram. *suck* Aja, har ju varit förskonad från tappskor länge denna höst
så det var la inte så farligt egentligen. Det dryga är mest att om inte Annika kan omma och sätta
dit skon inom de närmsta dagarna blir det svårt att rida, då måste jag i princip åka till ridhuset varje dag :O
 
Jaja... hur som helst. Åkte till riduset och red.
Tubbe var pigg som tusan och jag fick mest sitta och bromsa *haha*
Det gick bra iallafall och snäll som han alltid är så var det inga som helst problem att lasta och åka i väg själv.
Han gör allt enligt vår vanliga rutin <3 Han är verkligen en riktigt bra häst! :)
Han gick väl inte super lydigt som ni förstår under ridpasset, men det kändes helt ok för att
vara första gången sedan oktober vi dressyrade. ;)
Den nya motivationen jag fick av förra helgens ridtur med Jennifer håller i sig.
 
Efter att ha fodrat och släppt ut i morse åkte jag på hemvägen inom ridhuset och kollade lite.
Där var det idag träningar för ett gäng ponnytjejer som ska satsa på lag SM i fälttävlan.
Såg bara ett ekipage träna dressyr. Kände direkt att jag ville träna. Så efter styrelsemötet i
eftermiddag kommer jag nog ta Tubbe med mig till ridhuset :)
Han måste ju ha motion och det funkar inte ute just nu som sagt.
 
Annars har det varit en ganska tuff vecka vad det gäller nattvila...Särskilt för far i huset.
Moa och Idas små hörntänder håller på att ta sig fram och det har gjort att dom sovit otroligt
kasst den senaste veckan och dessutom varit kassa i magen oxå. De har vaknat flera gånger per natt och gallskrikit och inte velat sluta. Behöver jag säga att vi varit trötta...?
Natten till i fredags sov de äntligen nästan hela natten! De vaknade nog bara en gång tror jag,
och då var det bara nappen som fattades sen somnade de igen. Så nu hoppas jag att det är på bättringsvägen.
Har sett att Moas tänder kommit igenom iallafall... :)
 
Igår tog vi en tripp till IKEA hela familjen. Mest för att titta... det är mysigt.
Dock var det väldigt mkt folk där igår... men det gick bra ändå. :)
Med oss hem fick vi en slags förvaringshurts som skall stå i badrummet och hålla reda på
våra nytvättade badlakan. Blev väldigt bra. :)
Ska även möblera om och greja lite på övervåningen... bland annat byta tv-bänk.
Det har vi pratat om ett tag. Vet vad jag vill ha så det är bara att leta. :) (på loppis, ska vara ett äldre skåp)
Så min säng som stått däruppe som extra bädd kommer oxå få ett nytt hem,
i grannarnas sommarstuga, och ge plats åt lite andra möbler, kanske en bokhylla eventuellt.
Vi får se. Det finns planer. ;)
 
Ett röj på vinden ligger oxå i planen. Är inne i nån form av städperiod.
Har röjt en hel del här och var och är bara sugen på att röja mer!
Det känns bra när man kört i väg saker till både tippen och loppis.
Det känns rent och fräscht på nått sätt... 
 
Jahopp nähä.... strax middag. Moa och Ida sover lite så passade på att sitta här ;)
 
 
 
 

Moa & Idas första födelsedagskalas

Så har det hänt.
Mina små barn har fyllt 1 år som ni säkert redan vet.
Detta firade vi med våra familjer igår här hos oss med lite kalas. Alltså tjejernas första egna födelsedagskalas.
Vi bjöd på kaffe, tårta och lite kakor. Moa & Ida fick givetvis smaka lite, lite tårta :)
Tårtan som vi beställt på Kvantum i Varberg var supergod!
 
I present fick tjejerna pengar, en gungställning, pyjamaser och varsin docka. :)
 
Så var det då måndag igen och min tur att gå till jobbet.
Motivationen till att jobba är inte så hög den heller... det blir nog så när man vet att man inte
kommer att kunna jobba kvar... Väntar fortfarande svar från kommunen ang. parkförvaltningsjobbet.
Som sagt väntar mig inte att jag ska få det... men visst hoppas jag ju lite att det finns en chans.
Gick hem lite tidigare idag pga att Moa & Ida skulle på 1 års besök hos BVC.
Detta inkluderade vaccinsprutor. Hua... man känner sig så elak när dom sitter i ens knä
helt ovetande om at det strax sticker och gör ont. Dom var verkligen jätte duktiga och det blev inte så mkt gråt.
Moa har haft det lite jobbigt några dagar nu med tänder som vill komma fram, vilket gör att magen är kass.
Stackarn... hon har vaknat mitt i natten med blöjan full och varit jätte ledsen. :/ Får hoppas det snart är över.
 
Här hemma har nu julen dansat ut, och tomtarna, de röda gardinrna, kuddarna och dukarna m.m
ligger nu på sin plats i garderober och lådor igen. Det känns bra och de gav ny energi att få upp
ljusa gardiner igen. Det påminner om att vi går mot den ljusa årstiden igen. :)
Inredning är ett stort intresse och jag har alltid planer för saker jag vill göra här hemma antingen byta ut nån möbel, tapetsera om någonstans eller bara köpa nya gardiner. :) För mig är det viktigt att vårt hem känns mysigt och välkomnande. :)
Nästa projekt är som jag nog skrivit innan att tapetsera om i köket. ;)
och stängsla in tomten så att barnen kan leka säkert i sommar :)
 
Var i stallet i går innan gästerna kom. Red tillsammans med Jennifer. Det var bra längesedan nu
som vi kom ut på en ridtur tillsammans. Det var ganska halt, men med broddar i gick det ganska bra att rida ändå och vi joggade en del .Där och då fick jag ny motivation,och alt kändes bättre igen.
Helt plötsligt kändes inte träning så längt borta. Det är tur att man har såna vänner som Jennifer som ger en positiv energi, och som får en att känna sig så glad! <3
Är även glad att ha Camilla som medryttare. Hon är verkligen guld värd!!!
 
Nu taggar vi om och hoppas att 2017 har mycket att bjuda på trots ett trögtavslut på 2016.
 
 
 
RSS 2.0