Tittar in efter ett långt uppehåll.

 

Det har hänt lote nytt sen senast jag skrev. Coronaskiten kom och mycket ändrades. Många planer grusades och fick ändras om, vissa till det bättre.

 

Vad det gäller oss här i min/vår famij har vi hållt oss friska hittlls. Jag hoppas det får förbli så.

Vi blev permitterade och gick ner till att jobba 40% till en början kändes det såå sjukt skönt.

Om man inte tänkte på varför vi jobbade så lite och vad konsekven kunde bli förstås.

Min permiteringsgrad sänktes efter bara 3-4 veckor. Jag och min kollega var de enda av lagerråttorna som höjdes till 80%, E-handeln var ju tvungen att rulla på. Det kändes så sjukt jobbigt till en början att jag skulle jobba medans Patric fick vara hemma med småtjejerna. Jag är ju den av oss som i vanliga fall brukar tycka bäst om att vara hemma och pyssla och greja, med eller utan barn. ;)

 

Men inget ont som inte för något gott med sig... eller brukar det inte heta så? :)

 

Varje år tidigt på våren kommer en katalog med aktuella vuxenutbildningar att söka.

Har kollat i den men brukar inte spara den eftersom jag inte haft som avsikt att plugga ngt.

 

Jag har grejat mycket i trädgården i vår och har köpte en hel del växter, det har blivit lite av en ny hobby. Jag sa alltid innnan jag tog studenten att efter det skulle jag även gå 40 veckors trädgårdsutbildning. Men det blev aldrig av....

 

Men så nu tanken upp nu igen. En vän till mig sa att hon tyckte jag skulle söka.

Först vågade jag inte... men sen pushade Patric mig också... så jag sökte.

Väntan var som en hel evighet, men så torsdagen innan midsommar fick jag veta att jag kommit in.

Det kändes jättejobbigt att berätta för min kollega att jag skulle vara borta från jobbet ett tag... man känner sig som en svikare. Men samtidigt är det ju nu eller aldrig...

 

Tanken blev verklighet pga coronapandemin. Vi jobbar på ett företag inom detaljhandeln och som alla andra såna företag så har det varit och är tufft nu. Så även om jag tror att Scorett reder ut stormen finns ju ändå tanken vad händer om inte så är fallet. Då blir både jag och Patric arbetslösa... vilket skulle vara katastrof. Så då kändes det aktuellt att plugga för att kunna hitta ett annat jobb om det behövs.

 

Så efter semestern var jag tillbaka där allt startade en gång.... munkagård ❤️, helt overkligt men sant :) Är såååå taggad på livet just nu och jag trivs jättebra med både utbildningen och klasskompisarna. Kul varje dag verkligen! Har klarat alla prov hittills 👌

 

Vad det gäller Tubbe har han hållt sig ridbar och glad i några månader nu.

Kan det vara så att vi funnit ett fungerande koncept nu?

Han är barfota fram och har varit det sen i Janurai. Fötterna är fortfarande väldigt känsliga när de är nyverkade men annars funkar det väldigt bra. Har inte haft ute Dennis på länge nu (osteopaten) men jag har en plan om låta honom kolla Tubbe nu inom en snar framtid. Han känns fin att rida nu och då skulle det vara väldigt intressant att veta hur han känns i kroppen. Arbetar med gummibandet 1-2ggr/vecka och har gjort det i över ett år nu. Tycker det ger resultat.

Man vågar ju aldrig säga att han är bra.... men nu är det nog så nära det ordet det kan bli.

 

Helgen innan midsommar fick vi äntligen kommit i väg på en ridtur till sjön med Anna och Akita, det var kul och det gick väldigt bra. Var lite orolig innan vi gav oss i väg att vi skulle behöva stöta på en massa kossor längs vägen... dom gillar inte Tubbe. Men det gjorde vi aldrig. Så det var frid och fröjd och han fick plaskat i Älvasjön. Sååå mysigt och kul! 

I fredags skojade Emily med mig och tyckte att jag skulle ge mig ut och tävla igen, för nu ser vi alldeles för bra ut för att bara rida runt i skogen... det tar jag som en komplimang 😉❤️