Det här med stall...

Det är väl varje hästmänniskas dröm att ha eget stall... så även min.
 
MEN... med eget stall kommer ett stort ansvar... då är du kanske helt ensam, du får sköta ALLA fodringar själv, ALLA in/utsläpp... och om du mot förmodan skulle vilja resa bort... vem ska då sköta hästarna?
Nä... det är rätt gött att vara inackorderad. OM det är ett stall med bra folk och fungerande upplägg och regler.
 
Efter mycket funderande fram och tillbaka satte jag igår ut en liten annons på en fb sida där man kan söka stallplats alt. annonsera ut stallplats. Jag har bestämt mig för att försöka finna en stallplats med lite bättre bete över sommaren åtminstone. Men att hitta något som uppfyller mina önskemål e ju inte lätt... Jag önskar;
Bete, boxplats, sadelkammare med lås, spolspilta med varmvatten helst..., padock och bra ridvägar. och allt detta  i närheten av Tvååker. Allt till en rimlig slant... Eh.. ja... kan ju bli svårt. Med tanke på att vi har det mesta i nuvarande stallet... förutom varmvatten eller en bra padock och BETE. (om man frågar mig iallafall)
 
Patric och jag har diskuterat det här sååå många gånger... Han vill att jag ska försöka flytta till ett stall där det ingår mer service de dagar som Tubbe vilar (dvs. mockning, utfodring, in/utsläpp 2dgr/vecka) så att jag kan vara hemma från stallet helt de dagarna. Visst vore det nice... nu ingår endast morgonfodring och utsläpp och sen kvällsfodring enl. överenskommelse.
 
Känns jätte konstigt att lägga ut en annons där man letar boxplats/bete. Jag vill ju inte flytta från mina stallkamrater, jag tycker ju om er allihopa... och Tubbe trivs det vet jag. Men stundtals känns det som att jag inte har något val längre. Jag är en människa som gillar ordning och reda, klara regler som ALLA håller sig till... vare sig man tillhör husets folk eller man som jag är inackordering. Vi har haft möten då och då i stallet för att diskutera igenom tillexempel rutiner inför antingen installning på hösten eller utegångsrutiner inför sommaren.
Vi kommer alltid fram till något bra som vi är hyffsat överens om. Ändå är det inte alltid som detta följs sen eller funkar. Det är mycket irriterande för en sån som jag som inte vill ha en massa stök... utan fasta rutiner som bara rullar på. Det har varit en av de (för mig) svagaste punkterna i nuvarande stallet alltid.
Jag accepterar att alla vill sköta sin egen häst på sitt sätt... men det blir ju så mkt enklare om alla har ungefär samma tänkt. Varje år vid den här tiden uppkommer samma funderingar hos oss inhyrda. Jaha... nu upphör morgonfodring och utsläppsservicen. Hur gör vi nu...? För det finns inget klart upplägg.
Utan bete behöver dom stödutfodras, och alla har inte möjlighet att åka dit å ge hö varje morgon. 
För min del blir det dessutom svårt som jag skrev igår att få i Tubbe så mkt mat som han behöver,
eftersom han går tillsammans med två andra hästar som inte är lika krävande i matväg som honom.
Hyran är densamma på sommar som vinter. Skillnaden är INGEN service på sommaren. Var och en sköter sin häst brukar det heta... allt går alltid att lösa... men det är rätt frustrerande ibland att ha det så.
 
Är rejält kluven...
 
Fick tips igår om en ledig plats i ett stall in närheten... där finns det mesta.
Men helt ärligt är jag livrädd för att flytta... mista platsen jag har nu bland personer jag gillar att rida tillsammans och umgås med, om jag inte slkulle trivas på nya stället vad händer då?? :O Största plusset i stallet jag fått tips om är servicen.. och bra ridvägar samt en bra padock. Minuset är; en ganska liten sadelkammare som inte ligger i direkt anslutning till stallet.
 
Har ju skapat mig lite egna rutiner kring vad Tubbe äter också... Vi köper hö hos Janne och hans familj som jag verkligen gillar. Hämtar hö ca. 2ggr/månad (20 balar åt gången) Höet håller bra kvalité och dom är så himla goa och hjälpsamma. Flyttar jag får Tubbe börja äta hösilage... :/ och Janne får inte sälja mer hö till mig...
Gött att slippa köra och hämta hö visserligen... men ändå.. Svårt. Får väl suga lite på karamellen en stund.
 
Under den här stunden jag suttit här och skrivit har jag redan hunnit bestämma mig för att flytta och
sedan ångra mig... typ 5 ggr. Som sagt... svårt.... ;(
 
 
 Tubbe med sin bästis, Carillo. <3
 
 
 
 
 

Årets första tävling är avklarad.

I lördags startade jag och Tubbe vår första tävling sedan Juni förra året.
 
Vilket gick LÅNGT över förväntan... Tubbe var ganska nervös innan vi kom till tävlingsplatsen och la några riktiga koskitar i stallgången. Jag var ganska nervös jag med... varför förstår jag inte för jag hade ju sagt till mig själv att allt annat än att vara sist i resultatlistan är bra den här gången! Men men... ;)
 
Han var ganska jobbig på framridningen... och tycktes reagera på alla sorters kryp han kunde komma på och kastade med huvudet som om han hade ticks av de värsta slaget. Han kändes allt annat än ritkigt bra när det blev vår tur att rida programmet. Väl inne i ridhuset höll jag på att svettas i hjäl... det var super kvavt! Men inga kryp... eller så glömde Tubbe bort dom. Jag vet inte vilket ;)
 
Det kändes ju inte särskilt bra när vi väl kom i gång med programmet... men vi klarade oss igenom det.
Det jag tyckte gick över förväntan var halt och ryggning. :)
 
Hade inga höga förväntningar på resultatet efteråt... så blev sjukt förvånad när jag fick reda på att vi hamnat på en tredje plats på 68%! wow! helt galet! Var nästan i lite chock! Slog ju till och med personligt rekord! :)
Ja det var en bra start på tävlingssäsongen för mig!
 
Sadeln som inhandlades i Skåne i onsdags känns bra. Så den är jag nöjde med :)
 
Tubbe fick välförtjänt vila i söndags. I går var vi ute å busade i skogen med Jennifer, Idun, Felicia & Ted.
 
Idag vilar han oxå. Det är outhärdligt varmt och Patric ville en sväng till gymmet så då fick han vila i dag TUbbe-mannen.
 
Ska strax åka och mocka.
 
Överväger att försöka hitta annan stallplats.
Åtminstone över sommaren. Det finns inget gräs i Pixsjö och det har det aldrig gjort... Tubbe råkar vara en häst som kräver mkt mat. Eftersom att han går med två andra hästar så kan jag inte ge honom massor av hö och veta att han får äta det i fred. Därför är han fortfarande inne om nätterna för att jag då ska kunna stoppa i honom hö. Är ganska nojjig över att han ska tappat hullet... det brukar vara svårt att få tillbaka det.
Skulle jag mot förmodan hitta nått annat alternativ de kommande månaderna så vill jag att där ska finnas bra ridvägar, sadelkammare med lås och en box att tillgå. Men vart hittar jag det!? Nä... inte vet jag heller, får väl sätta mig å leta och forska bland mina vänner.
 
Jupp... det får bli ett projekt.
 
Ett annat är att fixa någon annordning i Oldsen så att flickorna kan åka med och cruisa.
Forskar även i detta i område. :) och hoppas finna en lösning snarast ;)
 
Nä... nu dax att åka å mocka.
 
Bye Bye
 
Bild på mig, Tubbe och flickorna i magen. Taget i September tror jag.

Mycket har hänt på sistone.

Flickorna är nu 4.5 månader och jollrar och griper aktivit efter saker och är jätte nyfikna.
Det är en underbar tid som man önskar varar en bra stund till.
Dom har sedan snart en vecka tillbaka sovit i varsin säng i sitt egna rum och det går jättebra <3
 
Tubbe fick göra ett besök hos veterinren efter att ha trampat på den vassa stenen.... det ledde till en veckas vila och ett gips på foten. Tävlingsdebuten blev framflyttad och komer ske nu i helgen på Olsegården. Då startar vi en LA:1. Endast 8 startande i klassen... så tror inte på några stordåd direkt... är glad om vi inte är sist. ;)
 
Harbestämt mig för att vi ska ha en Prestige Modena. Tyvärr är en ny alldeless för dyr.. eller ja... jag har pengar, men det känns inte rätt att köpa en sprillans ny just nu eftersom mammalivet inte direkt gör en förmögen..
Så det blir en begagnad i stället. Ska åka och hämta den i dag... i skåne.
Sen hoppas jag at det blir bra. :)
 
Har varit med om två irriterande och pinsamma situationer nu på två av mina senaste utritter.
 
Häromdagenvar jag ute tillsammans med Jennifer & Wilma. Vi rider på en väg vi ofta rider på. En enskild väg, asfalterad som oftast inte är så mkt trafik på. Vi red i bredd och pratade och njöt av det underbara vädret. Just när vi passerade en stor gårdsplan på vänstersida börjar det plinga frenetiskt bakom oss... oj en cyklist täker jag och börjar flytta mig och Tubbe. Plinget liksom slutar inte... tror först det är någon bekant, Jennifer likaså, vi vänder oss om och upptäcker ett pensionärspar som är ca. 2m bakom oss. Jennifer tänder på alla cylindrar och fräser åt dom att det räcker minsann att plinga en gång, vi hörde! Varpå penisonärsgubben muttrar en massa och kärringen kläcker ur sig när de tillslut cyklar förbi att man minsann inte ska rida i bredd... (visst det må va dumt, men det brukar aldrig vara några problemi vanliga fall på denna väg, har ridit där i 4 års tid nu). När de kommit förbi oss cyklar kärringen upp jämnsides med gubben!!!!?? :O Då kunde jag inte hålla käften... Ropade efter dom att Nähä... men cykla i bredd det får man tydligen...!! Hon vände sig om och såg förnärmat och förvånat på mig innan de försvann längsvägen. Vilka sura egon det finns! Vi hade inte för avsikt att vara i vägen för dom och hade dom bara lugnat sig hade vi snabbtkunnat flytta oss om de hade plingat lite innan de var precis bakom oss! Nä... usch, de var nog inga djurvänner inte. *suck*
 
Det var den irriternade incidenten, nu till den pinsamma.
 
Detta hände igår... på samma plats. Börjar tror att det för lycka med sig att rida därborta.
Red tillsammans emd Felicia då. När vi kommer fram till gårdsplanen med en STOR maskinhall kommer det en bil bakom oss och jag styr intill kanten på gårdsplanen. Bilen åker förbi... vi rider vidare. Jag vänder mig om och upptäcker en bil IGEN... Går in till kanten, på gårdsplanen ingen för att inte vara i vägen.
Vad gör min otroligt klumpiga häst då? JOdå... han beslutar sig för att bajsa...
I panik försöker jag få honom därifrån innan olyckan sker, men det gick inte. Han la av några små plottar. Jag kastar mig av för att försöka ta bort det därifrån, sparkar lite på det, men inser att det går inte. Varpå Felicia säger det kommer någon... Bilen som jag skulle flytta mig för visade sig vara gårdsägaren. Givetvis blev han grinig för att TUbbe hade skitit där... jag kände mig verkligen så liten. Förklarade att jag bara villa vara snäll och akta mig och att olyckan då var framme, att jag gärna städar upp om jag får en skyffel eller en sopkvast. Men han bara muttrade åt mig och sa att jaja... okej... vi tar upp det den här gången. Jag lovade att det inte skulle ske igen. Han blängde på mig och körde i väg. PINSAMT! :( Det var ju verkligen INTE meningen och jag ville ju vara ärlig och ta bort det, tänkte inte smita. Men det hjälpte inte. :/ Dessutom ska det tilläggas att den här människan själv har hästar... så kunde nog inte föreställa mig att han skulle bli så sne. Önskade att han skulle förstå och bli positiv över att jag ville städa efter mig, men nä...
 
Ibland upplever jag att man ALLTID är oönskad och i vägen som hästmänniska.
Hur man än gör så tycker folk att man bara är i vägen... *suck* Varför är vi människor så ego?
Det finns väl mycket värre saker att oro sig över här i världen än en ryttare och en häst som är ute och motionerar/njuter av naturen.
 
Idagen inlägg vill jag även skicka mina varmaste kramar och tankar till en tjej som heter Sanna.
Vi känner varann egentligen inte... inte mer än via nätet.Men det som nu ar hänt Sanna är helt fruktansvärt och jag önskar verkligen att jag kunde göra något, även om jag vet att det inte är så lätt.
Sanna går i väntans tider. Om 4 månader ska hon bli mamma till en liten gosse. Om 3 månader skulle hon stå vid altaret och säga ja till den hon älskar och skulle dela sitt liv med och den som skulle bli pappa till grabben i magen. Det kommer inte ske... Hennes sambo Rikard omkom tragiskt i en bilolycka i helgen och nu står hon ensam kvar. Det är verkligen såå orättvist och jag tänker på dig hela tiden Sanna! Kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas om det vore jag som råkade ut för detta tragiska. Tänk om Patric aldrig hade fått träffa Moa & Ida... nä... fy. Helt fruktansvärt. Jag önskar dig all kraft att klara det här! Men jag vet att du gör det för i magen finns någon att kämpa för, någon som kommer älska dig gränslöst och beundra dig och tycka du är världens finaste mamma.  Alla tankar till dig Sanna <3
 
En annan ledsam nyhet.
En av de första ridtravarna jag inspirerades så av när jag skaffade Caesar var Hannas häst Mackan.
Dom tävlade LA och Mackan var så otroligt fin! Hon har nu kommit till åren och drog för en kort tid sen på sig en skada, som nu visade sig vara såpass illa att det inte går att åtgärda :( Så hon kommer inom kort att vandra på de evigt gröna även hon. Det är många hästar som på kort tid lämnat jordlivet. Man blir hela tiden påmind om att inget varar förevigt. Tänker på dig oxå Hanna.
 
Mackan vila i frid! <3
 
 
Avslutar dagens inlägg med något kul iallafall.
Jennifer & Idun är uttagna att tävla i EM i danmark, för fjordhästar i sommar! Så himla häftigt!
Dit bara måste jag ju åka! ;)
 
En av mina favoritbilder på Caesar <3
 
 
RSS 2.0