När man inte tror det kan bli värre...

Som om inte det räckte med att får reda på att vi blir utan jobb...
 
Utan nej då... som grädde på moset har min fina fina Tubbe fått ringorm :(
När jag klippte honom för snart två veckor sedan upptäckte jag två sår på honom, såg ut som två äldre bitmärken.
Trött och och lite stressad som jag var så reagerade jag inte så mycket på det just då. Det var först på tisadagen när Camilla och jag talades vid efter att hon ridit som jag började förstå vad det det var.
 
Avvaktade några dagar till för att se hur vida det utvecklades eller försvann, det försvann INTE.
Men det har inte heller spridit sig. Ringde veterinär och fick direkt direktiv om vad jag skulle göra.
Ville helst bara gräva ner mig. :( :( :( Det är sååå meckigt. Så mycket att tänka på....
som om inte jag redan hade nog med tankar som snurrade i min hjärna nu liksom. :/
 
Allt ska saneras... tvättas och/eller baddas med Virkon, även Tubbe.
Täcken och dylikt ska helst tvättas i 60 grader.
 
Visste nästan inte vart jag skulle börja. Camilla, Tubbes underbara medryttare kom i tisdags och hjälpte mig.
Vi skurade krubba och boxinredning så gott vi kunde. Boxen har betongväggar... vi började skura där med, men insåg väldigt snabbt att det inte gjorde så stor nytta. :( Ska spraya Virkon i morgon. Får hoppas det hjälper hyffsat trots att vi inte kunnat skura så bra som vi önskade.
 
Mådde skit i går. Ville knappt ens vistas i stallet... det kännns som om jag och Tubbe är smittade av någon pest eller något. De flesta är snälla och förstår att jag tycker det här är väldigt jobbigt. Usch... grät igår när jag kom hem... det kändes så sjukt jobbigt, så mycket att ta tag i... att man dessutom inte känner stötta från alla stallkamrater när man som bäst behöver det kändes ännu värre. :( Brukar vara relativt stark och inte ta åt mig
av sånt trams, men jag är ganska skör just nu i och med allt som hänt så det blev för mycket helt enkelt.
Att istället för att stötta och försöka gör det bästa av situatonen, i frågasätta hur jag gör saker gör mig så j*vla besviken och ledsen. Människor jag egentligen tycker jätte mycket om kändes nästan som mina värsta fiender helt plötsligt. Fruktansvärd känsla.
 
Täckena lämnades på tvätt idag efter jobbet. Sedan åkte jag förbi en bekant på väg hem och fick med mig ett annat  täcke hem till Tubbe, så att han inte ska behöva gå naken nu när de andra är på tvätt.
Tack för det Sofie <3 Kände mig mycket bättre till mods när jag en liten stund senare styrde bilen mot stallet.
Så idag var besöket i stallet mycket enklare än igår. Det var skönt.
 
I morgon är det en ny dag och då tar vi nya tag.
 
Tack till alla dom människorna som faktiskt hört av sig de senaste dagarna och kollat läget, skrivit någon tröstande rad på fb eller erbjudit sig att höra av sig om de hör något om nått passande jobb. TACK <3
 
 
 

Det blir inte alltid som det är tänkt

Igår kom beskedet...
Något man kanske haft lite på känn, men samtidigt har man slagit bort tanken
och tänkt att det händer nog inte nu.
 
Men det var just var det gjorde. Igår var det stort informatonsmöte på jobbet. ALLA var inkallade, även vi som är mammalediga el. sjukskrivna. Bara det gjorde ju att man ganska snabbt förstod att nu har det hänt något, något som man nog inte vill höra kommer sägas.
 
AD-Sverige utvecklas och växer hela tiden, det sa chefen redan när jag sökte jobb där för snart 5 år sedan, så chansen till att få fast jobb var stor, det fick jag också. 
 
Nu har vi växt så mycket att lokalerna som byggdes ut för ca. 3 år sedan redan är för små. Fastigheten ägs inte av AD och tomten den ligger på är för liten för att det ska gå att bygga ut så mycket mera.
Dom har letat ny tomt i Varberg med omnejd under en tid, men hittar inget.
Det var det som gjorde att beslut togs om en flytt.
 
I December 2017 flyttar AD-Sverige till Jönköping, där det ska byggas nya lokaler och vi blir utan jobb.
Eller ja... dom som vill är såklart välkomna att följa med, flytta hela vägen upp till Jönköping och börja jobba där.
Vilket absolut INTE är ett alternativ för mig och Patric.
 
Känns jätte tråkigt. Jag trivs verkligen bra och har gjort det nästan från min första arbetsdag där.
Jag gillar jobbet i sig och framför allt gillar jag de allra flesta av mina arbetskamrater som jag lärt känna under dessa 5 år som jag jobbat där. Vi har roligt och det är sällan man går där en hel arbetsdag och skrattar.
Vi skojar och stimmar lite ed varann var dag och det är som sagt sällan bara tråkigt.
Ibland skojar vi till och med om att det är ett vuxendagis. Vår nya VD känns bra och framtiden kändes bra.
 
Näää usch, det var verkligen inga bra nyheter för oss. Det är ju liksom inte bara jag som måste hitta ett nytt jobb, utan även Patric. Vi jobbar ju båda på AD. Det var där vi träffades för snart 5 år sedan...
Om bara två veckor ska vi å julbord. Troligen vårt sista med AD-Sverige. Det känns inge bra.
 
Även om det är ett helt år tills det är dax att lämna AD så kommer jag söka ALLA tänkbara jobb från och med nu! Jag har inte råd att bli arbetslös. Vi är nyblivna småbarnsföräldrar, då vill man inte vara utan jobb!
Värsta senariot för mig är ju att bli arbetslös och inte ha råd att ha kvar Tubbe. Jag vågar inte ens tänka på det.
Näh... bästa att börja skriva på ett nytt fräscht cv och ge sig ut och söka. Så har ni tips på vad jag skulle kunna söka för jobb så mottages det väldigt tacksamt. Önskar ett ganska simplet jobb med arbetstid mellan 7-16 helst. Men jag är öppen för allt, som sagt kan INTE se mig själv som arbetslös.
 
Mitt i allt detta längtar jag efter julpysslet. 1:a Advent när alla ljusstakar och stjärnor lyser så fint ialla fönster.
Har suttit två dagar i rad nu och tittat i inredningstidningar med jultema. Har en hög med sådana som jag tar fram varje år för att få den där extra lilla julkänslan. Även styleroom är kul att titta in på och se allas mysiga julhem.
 
Det är hög tid att börja köpa julklappar nu med. Har en del idéer faktiskt om vad jag ska köpa.
Både till Patric och familjen. Vad Moa & Ida ska få har vi inte funderat så mycket på. Det blir deras första jul.
Dom har ju ingen aning om vad jul innebär ännu så att överösa dom med paket känns bara onödigt.
Dessutom fyller dom ju år 2 Januari så även då kommer dom ju få lite paket.
 
Den här veckan har det inte blivit mycket vettigt gjort för Tubbes del vad det gäller dressyrträning.
Var visserligen i ridhuset i söndags. Då gick han riktigt bra!!! Har ju hela tiden varit lite skeptisk till det där med kiropraktorn, men nått måste han ju ha gjort med Tubbe för han har känts väldigt fin att rida det senaste.
Ridpasset i söndags var jättekul, jag ville nästan inte sluta rida. Han hade helt egen bjudning och var positiv
till allt jag bad honom att göra. Tanken var att vi skulle åkt och tränat typ i tisdags eller kanske i dag. Men det sattes det stopp för. Har troligen punka på ena bakdäcket på transporten. Så måste fixa det först.
Ska lägga på vinterhjulen så då kanske problemet är löst ;) Idag kommer hovslagaren.
 
Har även fått prisuppgifter på vad det kommer att kosta att byta alla väggarna på släpet.
Eftersom det är ett fabrikationsfel på mina väggar har färgen börjat släppa på några av dom, jag påpekade detta i vintras innan jag köpte loss den (leasade den ända fram till Dec 2015), så Böckmann gav mig nya väggar då detta var ett känt fel på 2012 års modell. Att sedan byta dom får jag ordna med själv. Fick tipset om att lämna den till Multiva i Gbg (dom säljer Böckmann), mailade dit för att få lite prisuppgifter. Men jag fick aldrig något klart och tydligt svar på vad det kunde röra sig om i pengar. Dom svarade mig att det skulle ta ca. en vecka.
När jag då skrev tillbaka och undrade om det rörde sig om 5000:- eller upp emot 15000 :- svarade dom aldrig.
Tog kontakt med ett annat litet företag strax utanför kommungränsen och kollade vad han skulle dom för att göra jobbet. Där fick jag ett rakt svar och ett fastpris efter 2 timmar. Lite skillnad på kundservice kan jag tycka ;)
Så jag tänker boka tid där.
 
Jahopp... nähä... nu har de småbusungarna vaknat hör jag.
Får väl traska upp till dom, pussa lite på dom och hälsa godmorgon. <3
 
 
 
 
 
 
 

Flashbacks

Det går snabbt och snart är första advent här.
Jag an knappt bärga mig... nu när kylan kom i helgen så blir man ju så sugen på att byta gardiner å ta fram
stjärnor och ljusstakar ;) men det är ett litet tag kvar ;) Får nöja mig med att kolla lite i mina inredningstidningar med jultema som jag gör varje år innan första advent :) Mysigt!
 
Förkylningen hänger fortfarande i lite... både jag och Patric är fortfarande lite snoriga och trötta.
Det var sega baciller vi fick. Småtjejerna däremot är friska, pigga och väldigt busiga :D
 
Har varit med Miia och provridit två hästar förra veckan. Hon funderar på att skaffa sig något eget lite mer
tryggt och okomlicerat än NIzze. Ett varmblod ska det bli säger hon, Så jag har hjälpt henne lite att hålla utkik. Hon var uppe i Uddevalla för några veckor sedan och provred en... men den var för het och stissig tyckte hon.
Häst nr. 2 att testa hittade vi i Fjärås. Han heter Turbo Tim och är 13år.
Har tävlat trav och monte fram till dec 2015. En mycket trevlig individ, framförallt snäll och arbetsvillig.
En häst som skulle passa Miia bra tror jag. Det stor kruxet är ju att han inte kan galoppskänkel och det vet jag att det kan vara ganska mycket jobb med att lära dom det... Det fick mig att bli tveksam... så efter att provridit honom tyckte jag att vi måste se nått mer. Hittade en annons på en 6 åring som varit riden sedan 3 års ålder. Den lät lovande i mina öron så den kollade vi på förra måndagen. Jag provred. Men nja... jag behövde inte rida många meter innan jag insåg att det här är inget vi söker. Han hade ingen ren trav, och ingen galopp att tala om... och absolut ingen lust att göra något alls kändes det som. Så det valet var enkelt. Skönt att kunna ha något att jämföra med ändå.
 
På torsdagen åkte vi tillbaka till Tim igen. Miia red ut på honom och jag och hennes sambo gick efter. Det gick bra och han kändes trygg, även om han var pigg och framåt kändes det stabilt! Miia var nöjd. Innan vi avslutade och gick in med honom, tog hon några varv i padocken. Och då lyckades hon få galopp i båda varven... ! :O   
Det fick mig att bli mycket mera positiv. Men jag vet att det fortfarande krävs mycket jobb för att få honom att bli en bra ridhäst. Jag vet ju att Miia gärna vill tävla lite och det kommer inte Tim vara redo för på ett bra tag... Ja jo ridtravartävlingarna kommer hon kunna ge sig iväg på utan problem nästa år. Men något annat i dressyrväg är han inte redo för tror jag, Det kommer ju ta tid att bara omforma hans kropp och muskler till ridhästmodell. 
Men han är nog värd att lägga ner tid på just för att han är en så positiv och arbetsglad pålle, :)
 
Jag får lite flashbacks när vi är hos Tim. Han påminner lite om Caesar i vissa stunder.
Om jag någongång ska ha en ren hobbyhäst kommer jag nog köpa ett varmblod igen. :)
 
Efter torsdagens besök hos Tim bestämdes det att han skulle få komma tre månader till Miia på prov.
Såååå spännande!!! Jag hoppas verkligen att det fortsätter funka så bra dom emellan.
Oj va kul det kan bli! <3 
 
Är så glad att jag har fått äran att hänga med å kolla hästar, det är så kul!
Och framför allt är det så kul att umgås igen. Hon har varit saknad min fd. svägerska. <3
Här nedan en bild på Miia och Caesar... min största skatt för alltid.
 
 
 
 
 
Tubbe och jag har inte riktigt kommit gång igen på allvar efter att kiropraktorn var på besök.
Så igår tänkte jag att nu får jag ta och åka till ridhuset så att jag får ridit lite dressyr och se om det märks nån större skillnad på honom, eller om den där framåtandan han bjöd på häromdagen bara var en tillfällighet efter vilan. Det började sådär... När jag fick in honom i stallet var han spänd som en fiolsträng och sket säkert 5 ggr innan jag ens hade borstat klart honom och fått på sadel å träns. Jag funderade på hur tusan det här skulle gå.
Jaja, fick lastat honom och kört iväg. Väl inne i ridhuset på Olse var han cool, och han bjöd sedan på ett riktigt trevligt ridpass... jag ville knappt sluta rida! Han var mjuk och jag behövde inte driva på honom nästan ett enda steg. Vilken go känsla. :) Sååå kul! Så jag som var så kritsik till det här med kiropraktorn har nog ändrat uppfattnig lite ändå. Någt måste han ju ha gjort när han var där. eller?
 
 
 
Efter att ha varot hos svärmor o svärfar igår och käkat go smörgårtårta åkte jag tillbaka senare på eftermiddagen till stallet för att klippa Tubbe. Så nu är han naken igen. Måste nog slipa skären på saxen... tycker inte den klipper jätte effektivt. Det tog över en timma att klippa honom, och då hade han ändå kortare päls nu än när jag klippte för 4 veckor sedan. :S
 
 
Nu till lite familjenytt. Vad har vi hittat på den senaste vekan då?
Jo vi har varit på badhust bland annat, där var vi i lördags. Vi valde att åka till Klitterbadet.
Tjejerna tyckte det var jättekul att plaska :D Dom tjoa, tjimma, skrattade och plaskade hej vilt. :)
Båda två kan ställa sig upp själva nu. Moa kan klappa händerna oxå. Sååå sött <3
 
Igår träffade dom som sagt sin farmor, farfar, fastrar, farbror och sin kusin.
Det var mycket bus. Det var två trötta små tjejer som somnade gott i bilen påväg hem. <3
 
 
 
 
 
 
RSS 2.0