Som om inte det räckte med att får reda på att vi blir utan jobb...

 

Utan nej då... som grädde på moset har min fina fina Tubbe fått ringorm :(

När jag klippte honom för snart två veckor sedan upptäckte jag två sår på honom, såg ut som två äldre bitmärken.

Trött och och lite stressad som jag var så reagerade jag inte så mycket på det just då. Det var först på tisadagen när Camilla och jag talades vid efter att hon ridit som jag började förstå vad det det var.

 

Avvaktade några dagar till för att se hur vida det utvecklades eller försvann, det försvann INTE.

Men det har inte heller spridit sig. Ringde veterinär och fick direkt direktiv om vad jag skulle göra.

Ville helst bara gräva ner mig. :( :( :( Det är sååå meckigt. Så mycket att tänka på....

som om inte jag redan hade nog med tankar som snurrade i min hjärna nu liksom. :/

 

Allt ska saneras... tvättas och/eller baddas med Virkon, även Tubbe.

Täcken och dylikt ska helst tvättas i 60 grader.

 

Visste nästan inte vart jag skulle börja. Camilla, Tubbes underbara medryttare kom i tisdags och hjälpte mig.

Vi skurade krubba och boxinredning så gott vi kunde. Boxen har betongväggar... vi började skura där med, men insåg väldigt snabbt att det inte gjorde så stor nytta. :( Ska spraya Virkon i morgon. Får hoppas det hjälper hyffsat trots att vi inte kunnat skura så bra som vi önskade.

 

Mådde skit i går. Ville knappt ens vistas i stallet... det kännns som om jag och Tubbe är smittade av någon pest eller något. De flesta är snälla och förstår att jag tycker det här är väldigt jobbigt. Usch... grät igår när jag kom hem... det kändes så sjukt jobbigt, så mycket att ta tag i... att man dessutom inte känner stötta från alla stallkamrater när man som bäst behöver det kändes ännu värre. :( Brukar vara relativt stark och inte ta åt mig

av sånt trams, men jag är ganska skör just nu i och med allt som hänt så det blev för mycket helt enkelt.

Att istället för att stötta och försöka gör det bästa av situatonen, i frågasätta hur jag gör saker gör mig så j*vla besviken och ledsen. Människor jag egentligen tycker jätte mycket om kändes nästan som mina värsta fiender helt plötsligt. Fruktansvärd känsla.

 

Täckena lämnades på tvätt idag efter jobbet. Sedan åkte jag förbi en bekant på väg hem och fick med mig ett annat  täcke hem till Tubbe, så att han inte ska behöva gå naken nu när de andra är på tvätt.

Tack för det Sofie <3 Kände mig mycket bättre till mods när jag en liten stund senare styrde bilen mot stallet.

Så idag var besöket i stallet mycket enklare än igår. Det var skönt.

 

I morgon är det en ny dag och då tar vi nya tag.

 

Tack till alla dom människorna som faktiskt hört av sig de senaste dagarna och kollat läget, skrivit någon tröstande rad på fb eller erbjudit sig att höra av sig om de hör något om nått passande jobb. TACK <3