Hade gåshud i måndags när Peder fick ta emot Jerringpriset...

Inte blev det mindre gåshud när han sedan höll ett så otroligt bra tal!

Vilken förebild! Wow! Jag var jäkligt stolt över att vara en del av ridsporten den kvällen! <3

 

Men det var inte alla som hade gåshud av samma anledning som jag.

Nä... ganska snart efter att han tagit emot glasskålen expolderade det rubriker i media om hur

vida det var rätt person som vann eller inte... att ridsportsverige hade gjort en röstkupp.

Att systemet gav varje person rätt att rörsta 6 gånger totalt är ju inte vårt fel... har man 6 röster att fritt

välja vem man ska lägga dom på så gör man väl det på den person man beundrar mest?

Så resonerar jag iallafall. Det Peder gjorde på OS är verkligen stort... det är för det första stor konkurrens och att han sedan tillsammans med All In lyckades rida sig igenom OS utan att peta en bom är ju riktigt stort. Han var egentligen den som var mest värd ett OS-guld... även om han "bara" fick ett silver.

Men det är något man inte kan förstå om man aldrig satt sig in i eller hållt på med hästsport,

hur svårt det faktiskt är.

 

Sylve gjorde riktigt bra i från sig på torsdagens Opinon live på SVT. Där han precis som alla oss andra

ridsportsfans undarde varför folk är så förvånade över att en ryttare faktiskt tar hem ett så stort pris.

Ridsporten är så mycket större än vad media får den att framstå som. Det är verkligen sorgligt att man

inte bara kan glädjas åt den som får priset. Utan att det ska bli så stor grej av det, de få gånger en ryttare

vinner ett stort pris i stället för någon annan stor sportstjärna? Ledsamt.

 

Nog om det. Det har tjatats om detta en hel vecka nu i tidningar och på nätet...

 

Hur har veckan sett ut då?

Jodå... allt rullar på i vanligt tempo. Dagarna på jobbet känns sååå sega.

Vi fortsätter att söka jobb så gott vi kan. Tanken på att vi snart inte hänger med på AD-tåget är jätte konstig.

Var på AutoMässan i Gbg i fredags med några av mina kollegor.

AD lanserade sitt nya koncept; "Älska varje mil." Det var kul... och just där och då kändes som att jag föralltid kommer vara en AD-anställd. Jag vet... det låter jätte barnsligt, det är bara ett vanligt lagerjobb.

Men jag trivs så förbannat bra med det, och allt kring att det ska ta slut känns bara jobbigt.

Det är oxå därför dagar på jobbet i bland känns som en hel evighet innan klockan blir 16.

Aldrig har det känts så trögt att gå till jobbet som det gör nu...

tur det är min tur att vara hemma i två veckor nu.

 

Svackan vad det gäller ridningen håller jag på att komma ur. Som jag skrev i förra inlägget är det tur att man har stallkamrater som Jennifer som gör att man plötsligt bara känner en helt ny energi växa... känner mig sååå taggad på att komma  igång och träna igen!! *taggad* Vi var i riduset i både onsdags och torsdags. I onsdags trimmade vi lite, båda hästarna var VÄLDIGT pigga :D

På torsdagen agerade jag banbyggare och Jennifer & Camilla red. De hoppade lite studs och sedan byggde jag upp en 5... hmmm va hette det nu? 5½ a? Minns inte *haha* en sån där man typ inte kan komma fel på... :b

Tubbe var väldigt lycklig över att få skutta igen... Camilla fick kämpa lite tror jag, men det gick jättebra!

Kul att se honom från sidan... och ännu roligare ska det bli den 8:e för då ska han löshoppas :)

 

Vidare.

Ida har börjat gå lite själv nu. Hon blir så stolt när hon inser att hon faktiskt går utan vår hjälp...

hon flinar med hela ansiktet... det är så kul att se.

Kanske blir första ordet förutom mamma & pappa ; häst! :) I vardagsrummet sitter ett stort hästhuvud på väggen... det brukar hon peka på. Då säger jag HÄST! åså försöker hon härma genom att säga; SSST.

Så söööt! *dör söt-döden*

 

Vi var på Gekås igår för ovanlighetensskull.

Tanken var att vi skulle shoppa nya gardiner eftersom det inte funkar att ha längder i vardagsrummet längre...

Några gillar att rycka i dom ;) Trodde det skulle va rätt lugnt årets fattigaste helg där... men nääää.

Planen var att mata barnen och äta lunch i restaurangen. När jag står i kön kommer Patric och viftar och väser att jag ska komma... jag fattar ingenting. Går ur kön... När jag kommer fram till honom och barnen visar det sig att lilla Moa hade spytt ner hela sig :( Stackarn.

Det blev sanering på toa och sedan blev det rask fart mot kassorna. Väl hemma hade hon 38.1 i feber. :(

Både hon och Ida har varit hängiga i dag oxå och haft feber. Får hoppas det går över i morgon.

 

Vissa dagar blir inte riktigt som planerat.

Jag begav mig, glad ihågen mot stallet vid 14 tiden i dag och hade planer på att åka till ridhuset.. igen.

Men jag kom inte så långt. När jag svängt ut på påfarten till motorvägen och precis börjat blinka och går ut smäller det till i bilen (ungefär som när man råkar köra i ett hål i vägen) och det börjar skaka och fortsäter låta gräsligt... Fattade verkligen inte va fan det var... trodde först det var punka. Svänger raskt av vägen och parkerar på vägrenen. Går ur bilen för att se vad som är fel... men ser inget utvändigt.

I samma stund som jag står där och ringer hem till far & mor kommer det en bil som stannar bakom min.

En kille kliver ut och undrar om jag behöver hjälp. Ja jo svarar jag... jag vet dock inte vad som hänt riktigt. Men det vore fint om vi kunde hjälpas åt att få bort bilen från motorvägen.

Vi upptäcker dessvärre att ingen av oss har en bogserlina.

Efter många om och men och funderingar kring vad som är fel kommer mamma, pappa och Patric.

Vi konstaterar tillslut att ett motorfäste pajjat och motorn hänger litepå trekvart...

Så det blev till att ringa en bärgare. Så nu står UZZ inne på bildepån. Stackarn. :(

 

Mitt under väntan på hjälp och funderingar kring vad som var fel pratade jag och den här killen, som förresten heter Dennis om allt möjligt. Det visade sig att han oxå hade gått på munka. Att han var påväg till Hässleholm i dag och fick syn på mig och svängde av motorvägen, körde  sedan på i norrgående bara för att se om jag behövde hjälp. Snacka om omtänksam kille! Har tackat honom via fb... men gör det här oxå.

Tack för att du höll mig sällskap.. och för att du tog dig tiden att köra av motorvägen för att kolla läget. 

Det kan bara vara en fd. munkaelev som gör sånt. ;) Än finns det alltså hopp om mänskligheten! ;)

Tack Dennis!

 

Nu är det hög tid att gå till sängs. I morgon väntar en ny dag med nya äventyr antagligen :)

 

Godnatt!

 

Avslutar dagens med en bild som gör att man längtar till varmare årstider. <3