Påväg mot 31

Vi är inne i mitten av Februari och i veckan är det dax att fylla år igen,
Nu blir man tydligen 31. Usch... men vet ni vad...  jag ser det nu bara som en siffra på ett papper.
I min hjärna har jag aldrig blivit äldre än 25 ändå ;)
 
Veckan som gick blev det inte många dagar jobbat.
Två dagar. Fick ett meddelande på messenger kl 15 av Patric som bad mig komma hem.
Han hade spytt... så det var bara att bege sig hemåt. Här hemma väntade en ganska blek och klen sambo som genast intog sängläge med en spann vid sängkanten. Det blev en ganska lång kväll... men ungarna somnade relativt bra och sov ganska bra den natten trots att de oxå var lite risiga i magen.
Jag bad en låååång bön om att jag skulle klara mig från magsjuka, jag so aldrig haft det ville ju INTE ha det!
 
Onsdagen kom. Jag var hemma. Ungarna verkade må helt ok, om än lite trötta.
Tog med mig dem efter middag och hämtade hö medans Patric vilade.
De sov i bilen i nästan två timmar. När vi kom hem spydde Moa... Tur hon inte gjorde det i bilen!
 
På kvällen var det ju då dags för löshoppningen. Kallt som attan var det med -1, blåst och lite snö.
Camilla var gullig och fixade stallet så vi kunde åka ganska direkt när jag kom vid 18.
Tubbe klev på släpet och vi gav oss i väg. Kände när vi kom fram att min mage var lite spänd...
Hade ätit enbart en macka innan jag for och borde varit ganska hungrig, men nä.... det här var något annat.
Ignorerade det och körde på. Tubbe skötte sig bra i manegen och hoppade även om han var något taggad och inte riktigt hittade tekniken med en gång ;) Nästa gång kanske han är lite lugnare :D
 
När vi sedan hade stallat in Tubbe, Camilla åkt hem till sig och jag kommit hem hit började jag ana att något inte var riktigt ok. Fortfarande var jag inte hungrig och kände mig bara uppblåst... började frysa och la mig i soffan under en filt helt ihopkrupen. Slumrade till och tyckte det kändes bättre. Men när jag kom upp på övervåningen för att lägga mig i sängen gick det inte att ignorera vad det var längre. Jag blev tvungen att gå på toa och kräkas. Jag hade alltså fått magsjuka jag med... :( Låg i sängen hela torsdagen, vågade inte resa mig. 
Kl 15.30 vågade jag tillslut resa på mig. Slapp kräkas nå mer... men kände mig helt väck.
Usch. Är fortfarande inte riktigt mig lik. Inte Patric heller... vi har svårt att känna oss riktigt sugna på mat.
Det som slinker ner lättast är yougurt och kvarg. ;)
 
Så veckan har varit lugn och vi har mest hållt oss inomhus.
Men i fredags trotsade vi trötta kroppar och gav oss ut med tjejerna som fick åka pulka för första gången.
Vilket de gillade! :D De var så söta... bider kommer. ;)
 
Jaja... Söndag i dag och en ny vecka är på ingång.
Patric ska på jobbintervju i morgon angående ett lagerjobb i falkenberg och vi håller tummarna för att det går bra, att han får jobbet och att han i såfall kommer trivas likabra där som på AD.
Spännande! Håll tummen <3
 
Om han nu skulle få jobbet inebärdet att även jag jobbat min sista dag på AD.
Känns ju helt sjukt... men en sak i taget. Först ska han ju få jobbet och det ska kännas bra.
 
På torsdag kommer Finn till stallet igen för att kolla hästarna och jag hoppas inte vi får ringormen tillbaka ;)
 
Gbg Horseshow närmar sig oxå. Har tre saker på intresselistan till mässan.
Hovlack - genomskinligt.
Dressyr schabrak - turkost.
Hunterstövlar
 
Vi får väl se vad som får följa med hem. ;)
 
Nu dags för middag. :)
 
 
 
 
 
 
 
Sanna
2017-02-12 @ 22:50:33
URL: http://www.sannajohansson.com

Låter som ett par händelserika dagar! Och det där med ålder är ju sjukt. Blir 27 i år, vad har hänt med de senaste 5 åren liksom? ;)

Svar: Nä ibland blir man nästan lite rädd när man börjar inse hur jäkla fort det gått. :O Tubbe blir i år 9 år!!! Han som nyss var 3½ och min bebis... vad hände där då? :)
Annelie




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0